GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Rut på pränt

Det kommer vara svårt att hävda Rut-avdraget som mirakelmedicin efter Riksrevisionens granskning.
Publicerad 19 februari 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Reformen som Alliansregeringen införde 2006 har blivit en del av många människors vardag och förändrat vanor hos ganska stora delar av befolkningen. Nu påpekar den granskande myndigheten att Rot-avdraget knappast är självfinansierat och att det inte har alla de positiva effekter som politiska företrädare på högerkanten ville tillskriva det.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Det ställer krav på politikers kommunikation. Till exempel är Rut-avdraget inte ett avdrag utan en subvention. Skattemedel betalas aktivt ut till systemet där hushållsnära tjänster förmedlas. När det nu dessutom visar sig vara svårt att hävda att reformen går på ett ut bör politiker ta ansvar för detta. Är det rimligt att även personer som inte utnyttjar Rut-avdraget är med och betalar för det via skatten?

Det är helt okej att svara ja eller nej på den frågan. Men det är olämpligt att försöka förneka att den behöver ställas. För Rut-avdraget har haft en rad positiva effekter. Inte så många och så revolutionerande som vissa ville få det till när reformen lanserades, men ändå, den har blivit en del av människors vanor. Användningen ser likartad ut från den tiondel av befolkningen med tredje minst inkomster till den tiondel med tredje störst inkomster.

Riksrevisionen pekar på att reformen knappast är att betrakta som en arbetsmarknadsåtgärd. Det finns positiva effekter för utrikesfödda medborgare inom de berörda branscherna. Men för inrikesfödda har den inte haft någon märkbar effekt: de som arbetar inom sektorerna hade gjort det ändå. Andelen utrikesfödda som är verksamma i Rut-branscher är dessutom såpass liten att det inte är meningsfullt att se reformen som ett verktyg för att minska utanförskapet. Den största kategorin som gynnats av Rut-avdraget är utländska medborgare från EU-länder.

Rut-avdraget verkar ha skapat en egen form av arbetskraftsinvandring från närliggande EU-länder. Man söker sig hit för att arbeta eller slå sig ned permanent tack vare den stimulering och subvention av marknaden som avdraget inneburit. Samtidigt har avdraget minskat förekomsten av svart arbetskraft. Partierna, och väljarna, får ta ställning till om detta är en önskad effekt av reformen.

Det verkar dessutom som att ett av de stora målen med reformen, att öka produktiviteten bland barnfamiljer, inte riktigt förverkligats. Bara trettioen procent av de som utnyttjat avdraget har hemmavarande barn. Men, det betyder inte att livspussel inte blir smidigare för de som använt avdraget. Användningen bland äldre är också en värdefull effekt. Trettiosex procent av Rut-köparna är pensionärer. För vissa av dem innebär det en avlastning som också avlastar välfärden.

Viktigast av allt med granskningen är att den visar på hur politiker ofta utgår från idealbilder när de talar om sina reformer. De vet vad som låter bra och eftersträvansvärt, samtidigt som det är svårt att i förväg klart och tydligt redovisa hur en reform kommer att användas. Det är viktigt att granskningar som denna leder till eftertanke och uppföljning, men framför allt anpassning av kommunikationen så att den stämmer med verkligheten.

Jacob SidenvallSkicka e-post