Ryssland är en terrorstat
Det finns en ovilja i väst mot att stämpla Ryssland som en terrorstat. Det skulle nämligen medföra formella förpliktelser som är besvärliga att upprätthålla mot en så stor stat. Men vid det här laget är det få seriösa bedömare som inbillar sig att Ryssland är något annat än just det.
Till dessa hör Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel. Hon vägrar konsekvent att vidgå sitt ansvar för att Ryssland har kunnat vidga sin makt över Europa så pass som har skett. Tvärtom satt hon så sent som häromdagen i tysk teve och förklarade att en framtida europeisk fredsordning måste involvera Ryssland. Frågan är om hon ens kan kallas seriös vid det här laget.
Hennes anda återfanns hos de tyska demonstranter som menade att sanktionerna mot Ryssland måste mildras på det att inte ”vanligt folk” drabbas, det vill säga de själva.
Under tiden sprids film på hur ukrainska civila får påsar över huvudet och knuffas ned i en stor grop och begravs. Också vanligt folk. Men delar av europeisk allmänhet väljer att blunda.
Två viktiga grundsatser förtjänar att upprepas. Dels att varje form av merkelsk inbjudan till Ryssland att vara med och utforma en fredsordning är farliga fantasier. Ryssland måste först demilitariseras, avimperialiseras och avputiniseras innan något sådant ens kommer på tal. Helst bör den ryska federationen brytas upp.
”Helst bör den ryska federationen brytas upp.”
Dels är det feltänkt att se faror med ”eskalering” och ”provokationer” som skäl för passivitet. Ryssland provoceras av svaghet, inte av styrka. Det är en sanning som hållit över århundraden.
I termer av kärnvapen finns det bara svåra beslut för väst att fatta och att backa undan är faktiskt kostsammare än alternativet. Polen har redan låtit förstå att de vill ha kärnvapen. Man kan inte klandra dem. Om väst tillåter Putin att driva igenom sin vilja medelst kärnvapenhot har ett förödande exempel satts. Inte bara Polen utan en mängd stater kommer dra nödvändiga slutsatser. Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Georgien, Turkmenistan, Kazakstan….
Kärnvapenhotet i vid mening kommer inte minska utan tvärtom öka. Det blir bara en fråga om tid. Man skall minnas att Ukraina hade kärnvapen vid tiden för sin frigörelse på nittiotalet men pressades att avstå dem under amerikanska försäkringar om beskydd, garantier som knappt var vatten värda – tills nu.
Att fler och tyngre vapen bör sändas till Ukraina är en mild slutsats av allt detta. De behöver bland annat det svenska Archer-systemet.
