Annons

Så urbaniserade är vi inte

Sveriges tätorter är mindre än politiken erkänner.
Ledare • Publicerad 24 oktober 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Stockholm är en av blott nio tätorter i Sverige med fler än 100 000 invånare.
Stockholm är en av blott nio tätorter i Sverige med fler än 100 000 invånare.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Sverige är världens mest urbaniserade samhälle. Sverige är det EU-land där urbaniseringen går snabbast. Klyftan mellan stad och land blir bara större och större. Sådana påståenden är vanliga i den allmänna debatten. I SVT:s senaste partiledardebatt var Delat land ett av fyra ämnen.

Som SCB:s senaste statistik om tätorter visar är denna bild dock av en illusion. Det stämmer att 87 procent av Sveriges befolkning bor i tätorter, men gränsen för tätorter är exceptionellt lågt satt. Mer än hälften av Sveriges omkring 2 000 tätorter hade förra året färre än 1 000 invånare. Ordet tätort för tankarna till städer, men här handlar det närmast om byar.

Annons

Det stämmer också att mer än hälften av befolkningen trots allt bor i ”större” tätorter: 63 procent av befolkningen bodde förra året i tätorter med fler än 10 000 invånare. Men inte heller 10 000 invånare är särskilt stort som ort betraktat. I tätorter med fler än 100 000 invånare bor bara omkring 3,3 miljoner personer, en knapp tredjedel av Sveriges befolkning.

Detta innebär att en majoritet av befolkningen flyger under radarn i stad-land-konflikten. De bor varken i stora städer eller på landsbygden. En debatt som felaktigt utgår från något annat mynnar ut i att fel förslag prioriteras. Det gäller oavsett om de riktas mot ”storstäder” eller landsbygd.

Ta till exempel banorna för höghastighetståg, som är tänkta att knyta samman Sveriges metropoler. Redan i Trafikverkets kalkyler är satsningen samhällsekonomiskt olönsam. Nyligen presenterade Stockholms handelskammare en beräkning som visade att Trafikverket hade underskattat kostnaderna fenomenalt. Investeringen står inte i någon proportion till att knyta samman tätorter som faktiskt inte är särskilt stora. Än mindre är det motiverat med stora investeringar på de små orterna längs banans sträckning.

Eller ta landsbygdspolitiken, som nu består av sådant som stöd till lanthandlare, enskilda vägar och bönder och i den allmänna debatten ofta kretsar kring jakt och bilkörning. Att det finns en stor befolkning, nästan två miljoner människor, i tätorter med 1 000 till 10 000 invånare glöms bort trots att småorter kan ha större utmaningar med förfall och befolkningsminskning än den direkta landsbygden.

Ett talande exempel på denna blindhet för var människor faktiskt bor finns i regeringens beskrivning av sin politik för hela landet: ”Regeringens politik ska komma hela landet till del. Både landsbygd, glesbygd och större städer ska kunna utvecklas.” Befolkningen utanför tätort samt i större städer uppgick förra året till 4,6 miljoner eller 44,6 procent av landets totala befolkning. Majoriteten finns däremellan.

Ännu mer talande blir det när regeringen beskriver sin bostadspolitik. ”Fler bostäder behövs för att underlätta ... för människor att flytta dit jobben finns”, skriver man. Att underlätta för jobb att uppstå på de orter där människor bor och där bostadsbristen är mindre svår var tydligen inget alternativ, inte heller att skärpa regelverk och kontroller så att människor tar de jobb i hela landet som faktiskt existerar.

Bilder och föreställningar styr urvalet av fakta, som sedan ligger till grund för politiken. Idén om stark befolkningskoncentration, om att allt utanför ”storstäderna” är landsbygd där det inte finns några jobb, får konsekvenser - negativa konsekvenser.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons