Annons

Sanders där, samma här

En Skandinavienvän har kastat in handduken. Så skulle man kunna beskriva den demokratiske senatorn Bernie Sanders deklaration häromdagen att han avslutar sin kampanj för att bli partiets presidentkandidat. Eller så beskriver man det just som att Bernie Sanders hoppar av. Men kopplingen till oss är inte så oerhört långt bort som man kan tro.
ledare • Publicerad 10 april 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Med Sanders ur leken är situationen inom Demokraterna densamma som inför 2016 års val: en verklighetsfrånvänd vänsterfalang har manövrerats ut och partiets etablissemang kan pusta ut och gå till val med ”sin” kandidat (då Hillary Clinton, nu Joe Biden) som har en hjälplig chans att nå mittenväljare.

Clinton förlorade ju överraskande nog. Men samma samhällsströmmar som förde Trump till Vita Huset kommer sannolikt att få omkull även Biden.

Annons

Det har hänt saker sedan 2016. Klyftan mellan folk och elit har vidgats sedan dess. Polariseringen är större i USA (liksom i resten av västvärlden) nu. Men det är inte för att den amerikanska högern har radikaliserats som gärna påstås, utan för att den amerikanska vänstern har gjort det. Den ideologiskt hårdrivna falang som Sanders representerar har inte bara drivit hela partiet åt vänster, utan också fått sådan kraft att den inte går att räkna in på valdagen. 2016 kunde de demokratiska strategerna räkna med att besvikna Sandersväljare ändå skulle rösta på Clinton. I dag kan de inte räkna med att leden sluts. Radikaliseringen har gått för långt. De kan röstvägra.

Det finns till och med bedömare som räknar in flera Sanderssympatisörer bland kommande Trumpväljare. Det har att göra med det stråk av anti-etablissemangssentiment som så många analytiker har svårt satt se – eller acceptera.

Det dröjer tills vi vet. Men det finns en ironi i att just Sanders som så ofta prisat den Skandinaviska välfärdsmodellen också förebådar en utveckling vi kan se även här. För även den svenska vänstern blir allt mer radikal, och dessutom amerikanskt radikal. Hela det spektrum av samhällshat som går under benämningen intersektionalism, i vilken allt-är-rasism-antagandet är kärnan, dominerar nu svensk akademisk vänster.

Den icke-ideologiska vänstern, den traditionella socialdemokratin som värnar sådant som maktrelationen mellan fack och socialdemokrati, och frågor om hur man klamrar sig fast vid Rosenbad, kommer att få problem. På andra sidan coronakrisen väntar den verklighet i vilken man både måste ta i med hårdhandskarna i integrations- och migrationsfrågor för att stoppa blodflödet mot Sverigedemokraterna, och samtidigt vara demonstrativt antirasistisk för att behålla sin vänsterradikala falang.

Det går inte ihop. Det kommer inte gå ihop. Precis som det finns ett mentalt stopp för Sanders väljare finns det ett även för deras ideologiska syskon i Sverige. De kommer inte att lägga sina röster till höger om Socialdemokraterna men inte stanna kvar i fållan heller.

Svensk och amerikansk politik brukar vara olika världar. Ändå kan socialdemokratiska valstrateger få anledning att kallsvettas när de veckorna efter presidentvalet i november blickar ut över de amerikanska röstresultaten.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons