Sanningens minut för ufo?
Är det äntligen dags? För sanningen att komma fram? Snart, den tjugofemte juni, kommer den omtalade rapporten om ufo:n att offentliggöras inför den amerikanska kongressen och mycket som tidigare varit hemligstämplat kommer därmed bli offentligt.
Det är en mycket emotsedd händelse i USA. Där har nämligen ett slags tabu i debatten kring ufo:n släppt. Flera filmklipp har på senare tid spridits som visar något som liknar farkoster som rör sig på ett sätt som ”vanlig” teknologi egentligen inte tillåter. I anmärkningsvärt många fall har de observerats i direkt närhet av amerikansk militär. De mest uppmärksammade filmerna härrör också från försvarsmakten.
”Amerikanska myndigheter har i princip medgett att det finns frågetecken av en art som motiverar begreppet ufo.”
Amerikanska myndigheter har i princip medgett att det finns frågetecken av en art som motiverar begreppet ufo. Observationerna har getts en sådan legitimitet att de i sin tur har fått flera personer att träda fram och vittna om sådant de tidigare hållit tyst om av rädsla för att bli utskrattade. Men nu skrattar ingen längre. Man ser fram emot rapporten den tjugofemte juni med blodigt allvar.
Det skall sägas direkt att ufo inte behöver betyda utomjordisk livsform. Begreppet innebär snarare att man inte vet vad det är frågan om. Att det i de här fallet faktiskt handlar om något utomjordiskt är ingenting man officiellt (hittills) utesluter men heller inte något som är huvudspåret. Huvudspåret är att det är ett annat land som lyckats åstadkomma något man inte sett maken till.
Men ingen av de två möjligheterna är goda nyheter.
För här bör man tänka efter. USA är världens absoluta supermakt i termer av militär kapacitet. Många USA-hatare skulle gärna se att det blev ändring på den saken och säkert går det små ilningar av glädje längs många ryggrader vid utsikten att USA:s förmåga plötsligt lämnas i bakvattnet. Men den tanken bör föras längre. För vilka länder kan det vara frågan om som har lyckats åstadkomma det här militära språnget? I första hand går tankarna till Kina och Ryssland. Ett Nato-land skulle sannolikt inte hålla på på det sätt som har varit fallet.
Så det är faktiskt ganska mörka utsikter som öppnar sig. Vem vill vid eftertanke ha en värld där en diktatur eller halvdiktatur plötsligt lyckats ta ett militärt språng som helt kastar om den globala maktbalansen?
Och att det mot förmodan skulle vara fråga om närvaron av en utomjordisk livsform är inte heller tilltalande. Det finns ingen anledning att anta att en främmande civilisation vill oss väl. När en livsform kommer i kontakt med en annan livsform slutar det allt för ofta med att den starkare förgör den svagare.
The truth is out there, brukar det lite spänningslystet heta i sådana här sammanhang. Kanske får vi veta sanningen snart, eller åtminstone stora delar av den. Men det behöver inte innebära att det är en sanning vi har anledning att känna glädje inför.
