Skogskulturen bör också skyddas
Med ett enda beslut har Skogsstyrelsen chockat skogsbrukare i hela Sverige. Efter en rad domar i Mark- och Miljödomstolar har man kommit fram till att artskyddsdirektivet måste tolkas så att varje fågel kan stoppa planerade avverkningar i svenska skogar. Hur kunde det bli så?
Artskyddsdirektivet som är svensk lagstiftning har applicerats lika på två olika EU-direktiv: arts- och habitatsdirektivet samt fågeldirektivet. Det är vad man måste kalla en överimplementering av EU-regler. Där tillräckligt många överklaganden nu gått genom rättsinstanserna har Skogsstyrelsen för att ge förutsägbarhet åt prövningarna och anpassa sig till prejudikaten uttalat denna drakoniska tolkning.
Det innebär att den som vill kan ta reda på information om planerade avverkningar och sedan anmäla att helt vanliga småfåglar häckar i området för att stoppa allt tills saken kunnat utredas. Och med den nya tolkningen så kommer minsta fågelbo kunna avbryta hela den planerade avverkningen.
Detta gör Skogsstyrelsen för att inte bryta mot svensk och EU-gemensam lagstiftning. För enskilda skogsägare är det en helt ny avgrund av osäkerhet som öppnas under dem. Smålands cirka fyrtiotusen skogsägare kommer följa denna fråga noga. Stora förhoppningar sätts till artskyddsutredningen som blev färdig i somras. Den innehåller förslag på att sära på skyddet för särskilt skyddsvärda arter och fåglar så att inte alla fåglar automatiskt betraktas som såpass skyddsvärda att de kan göra avverkningar omöjliga.
Partier som tar landsbygdens villkor på allvar bör snabbt ta reda på vilka delar av utredningen som kan drivas igenom till lagstiftning för att se till så att så få skogsägare som möjligt drabbas av denna nya tolkning. Det är helt orimligt att minsta koltrast skall kunna hindra långsiktigt brukande av skogen. Efter så många turer som varit de senaste åren måste skogspolitiken och dess tillämpning bli förutsägbar för den som äger och planerar brukande av skog.
Anledningen till att det varit så olika bud är att politiken fått upp ögonen för skogens potential. Man har insett att den kan användas som pusselbit på flera olika ställen för att få klimatambitionerna att gå ihop. Skogsprodukter kan ersätta fossila, skogen kan binda koldioxid men är förstås också en del i att bevara djur och växter. Man har fastnat i ett tänkande där brukande och bevarande ställs emot varandra. Samtidigt har skogsbruket varit kontinuerligt i Sverige sedan mycket lång tid. Även så kallad storskog är resultatet av någons skötsel och vård.
Om den här sortens hårda avgränsningar skall vara en del av framtidens förutsättningar för skogsägare lär det inte bidra till en positiv syn på fåglar och andra naturvärden. En skog kan vara investeringar och skötsel i sextio år innan man får lön för mödan, det är den tidshorisonten som politiken måste förhålla sig till.
I Småland och Kronoberg är skogen en förutsättning för att människor skall hålla kontakten med sin hembygd. Den skapar engagemang för närmiljön och får människor att tänka långsiktigt. Det är en kultur som också är värd att bevara och det gör man genom att stoppa den hårda tolkningen av artskyddsdirektivet.
