Skolan aldrig bättre än sina lärare
I Sverige har inte läraryrket god status, vilket manifesteras i dåliga löner, stökig arbetsmiljö och få sökande studenter. Självklart får landet då också dåliga resultat i internationella jämförelser.
En gång lockades de bästa studenterna till lärarbanan. På femtiotalet hade ämneslärare fortfarande högre snittlöner än civilingenjörer i näringslivet. När ersättningen för riksdagsledamöter sattes ansågs gymnasielärarlön vara ett bra riktmärke. När Läroplanen Lgr 69 genomfördes, där bland annat betygen i ordning och uppförande skrotades, fanns det mer än 20 sökande till varje plats på lärarutbildningen.
Idag går det 1,2 sökande per varje plats på lärarutbildningen. Det innebär i praktiken närmast platsgaranti för den som uppfyller antagningskraven. Det finns lärarprogram där intagningspoängen på högskoleprovet är 0,1. Antalet lärarstuderande som finner det mödan värt att slutföra sin utbildning är skrämmande lågt när det gäller de naturvetenskapliga ämnena. I våras tog endast sju nya kemilärare examen i Sverige.
Att skylla niondeklassarnas resultat år 2012 på Jan Björklund är inte seriöst. Eleverna som genomförde proven för PISA undersökningen gick i nian våren 2012. Deras skolgång har varit i det närmaste oberörd av Björklund. Hans stora reformpaket genomfördes i och med Lgr 11 som inte implementerades förrän hösten då de aktuella eleverna redan lämnat grundskolan.
Vad man kan kritisera Björklund för är att han inte genomförde sina reformer tillräckligt snabbt. Det var till exempel den kritik som Stefan Löfven och Ibraham Baylan valde att föra fram på Socialdemokraternas presskonferens igår. När journalisterna frågade om Socialdemokraterna ville göra något annorlunda kunde de inte nämna något förutom att de skulle ha velat genomföra lärarlegitimationerna på ett annorlunda sätt. Vad de främst kritiserade var att Björklund väntat fem år innan han började bryta upp tidigare regeringars politik. Här verkar alltså en partipolitisk triangulering ha skett. Socialdemokraterna har närmat sig alliansen. Som Löfven sa efter presskonferensen: ”vi har gjort vår hemläxa”.
Nästa PISA-undersökning kommer om tre år. Ett stalltips är att resultaten kommer vara fortsatt försämrade, eller åtminstone inte nämnvärt förbättrade, oavsett vilken politik som sätts in fram till dess. Det tar tid att förändra en stor och komplicerad organisation som skolan. En extra retsam faktor för oss i Sverige är att Finland håller sig kvar i absolut topp. Den finländska skolan har i mångt och mycket den gamla svenska skolan som modell. Hade vi också legat där om vi inte utsatt skolan för radikala experiment? Och har vi verkligen lärt vår läxa?