Skolballongen som sprack

Psykologen Pia Rosander har mätt gymnasieelevers intelligens, personlighet och lärstilar och jämför värdena med deras betyg. Resultaten borde sätta spår i skoldebatten, särskilt vad gäller att flickor har bättre betyg än pojkar.

Enligt den ”Big Five”-modell som Rosander använder kan nämligen personlighet kategoriseras efter fem relativt stabila egenskaper; intellektuell öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion (utåtriktning), neuroticism (ångestbenägenhet) och samstämmighet (vänskaplighet). Och det är pojkar som oftast har den öppna och nyfikna personlighetstyp som drivs av sin lust att lära och som svensk skola enligt högtidstalen vill se. Pojkarnas dåliga betyg tyder på något annat.

Flickor som får bra betyg präglas framförallt av samvetsgrannhet. De är ordningsamma, plikttrogna och självdisciplinerade, och det är naturligtvis egenskaper som ökar chansen för goda studieresultat. Det stämmer dock dåligt med svensk skolas självbild av vad som väger tyngst vid betygssättning.

Ännu mer uppseendeväckande är att flickor med höga värden på egenskapen neuroticism får bra betyg. Det strider mot utländska forskningsresultat att oro och ångestbenägenhet skulle leda till framgång i studierna. Vi har heller aldrig hört någon pedagogikforskare eller skolpolitiker säga att svensk skola ska nå toppresultat genom prestationsångest och tonårsflickor på psykakuten. Ändå vet vi att dessa flickor finns, och enligt Rosanders avhandling leder deras lidande till höga betyg.

Rosander visar också att flickor (men inte pojkar) kan nå höga betyg genom att satsa på ytinlärning snarare än djupinlärning. Kanske är det så, skriver Rosander, att flickor vars drivkraft är ångest och oro satsar på det säkra kortet ytkunskap framför de djupa kunskaper som är mer givande för utvecklingen men mer riskabla för betygen.

Förhoppningsvis kan Rosanders avhandling ruska om den svenska skoldebatten. Högtidsorden om lust att lära, nyfikenhet och djup förståelse är goda strävansmål, men den ensidiga betoningen av sådana värdeord kan faktiskt ha bidragit till att skapa pojkars så kallade ”anti-pluggkultur”. För varför ska en pojke som uppfyller högtidstalens visioner sträva efter ordning, reda och disciplin när ingen säger rakt ut att de sakerna väger minst lika tungt som begåvningen och det lustfyllda kunskapssökandet?

Även forskare i andra länder har hittat starka samband mellan egenskapen samvetsgrannhet och goda studieresultat. Det kanske är dags för Sverige att släppa de romantiska anti-auktoritära idéerna från 1968 om skolan som en emancipatorisk institution, och erkänna att målmedvetet arbete och självdisciplin är en förutsättning för akademiska prestationer?

Det vore ärligare mot pojkarna, som kanske kan komma ikapp flickorna om de får raka besked om vad som faktiskt krävs.

Att hjälpa flickorna som drivs av prestationsångest är svårare. Men troligtvis mår även dessa bättre av en uppriktig skola som erkänner vad som gäller. Det blir knappast lättare att vara sönderstressad tonårsflicka när skolan hyllar ett ideal i styrdokument och högtidstal, och premierar något helt annat i verkligheten.