Annons

Slut på vapenskramlet

Oppositionen övervägde för en dag att rikta en misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M), efter dennes uttalande om att inte följa riksdagsmajoritetens två beslut om att återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar.
Ledare • Publicerad 22 februari 2012

Det retade upp bland andra konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (MP). Sven-Erik Österberg (S) talade också i termer om en ny situation, som han ansåg vara konstitutionellt är väldigt allvarlig. En kritik som var träffande, men främst i ett helt annat avseende.

För att gjuta olja på vågorna bad Kristersson under en pressträff om ursäkt för om han på något sätt uttryckt sig slarvigt eller gett intrycket av att regeringen inte tar riksdagens beslut på allvar. En ursäkt som Socialdemokraterna godtog. Därmed blev det slut på vapenskramlet i riksdagen, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet dragit igång.

Annons

Socialdemokraterna har i ett historiskt perspektiv haft en restriktiv syn på misstroendeinstrumentet. Man har velat ge intrycket att det varit av principiella skäl och inte av makt- och egenintresse. Partiet har ju regerat landet i minoritet under långa och många perioder. Nu, när partiet är i opposition, prövades denna hållning.

Till saken hör att det är tämligen lönlöst för oppositionen att fälla en minister med utgångspunkt i politiska meningsskiljaktigheter. Politiken lär inte läggas om bara för att Kristersson avgår. I praktiken hade därför en misstroendeförklaring varit en manifestation av oppositionens egen maktlöshet.

Det normala förfarandet är att regeringen en gång om året i en skrivelse till riksdagen kort motiverar hur de hanterat årets skörd av tillkännagivanden. Ibland tillmötesgås de, ibland avfärdas de. Under det senaste S-minoritetsstyret med Göran Persson som statsminister avhandlades hundratals sådana ärenden.

Poängen med att det inte finns någon skyldighet att tillmötesgå riksdagen är att regeringen ska kunna fullfölja sitt grundlagsfästa uppdrag att styra riket även i minoritet. Kring detta finns också en bred politisk samstämmighet.

Men reglerna förpliktigar. Att använda en misstroendeförklaring som ett vapen för att demonstrera en uppfattning i en sakfråga är direkt olämpligt. Eller för att säga som Österberg: konstitutionellt väldigt allvarligt.

Bara i två fall har hot om misstroendeförklaring mot enskilt statsråd gett effekt. Det var när justitieminister Anna-Greta Leijon avgick efter Ebbe Carlsson-affären, och när justitieminister Sten Wickbom avgick efter spionen Stig Berglings rymning 1987. Ärenden av helt annan dignitet än fallet Kristersson.

Om statsråd, på basis av så vaga skäl som olika uppfattningar, plockas bort i minoritetsregeringar får det också konsekvenser för en eventuell rödgrön minoritetsregering. En insikt som riksdagens ständiga oppositionspartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet uppenbarligen saknar.

Marcus Svensson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons