Sluta med detta Nato-irrande
Det låter dramatiskt. Men det finns faktiskt inte anledning att göra någonting från svensk sida. Inte ett dugg.
Erdogan spelar i sin egen politiska teater och det finns ingen anledning för Sverige att spela med. Det är upp till de positiva Natoländerna, inte minst USA, att verka för att Sverige blir medlem. De har bollen.
Men det svenska etablissemanget kan bara inte låta bli. I tisdags hölls ännu en presskonferens där Ulf Kristersson riktade in sig på allt det som håller lågorna vid liv. Hur pass farligt och allvarligt allt är, men hur mycket regeringen minsann engagerar sig med möten och dialoger och hur yttrandefriheten förstås gäller.
Varför är det så svårt att avstå från sådant? Tänk hur flygplanspassagerare reagerar om en sprakande röst återkommande hörs ur högtalarna: ”Det finns ingen anledning till oro”?
Oppositionsledaren Magdalena Andersson är ännu värre. Hon bryter borgfreden för nationens bästa och förvandlar allt till sjaskig partipolitik: Regeringen sköter Natoprocessen illa och man bör bryta upp Tidöavtalet, förklarar hon. Det är faktiskt rent oanständigt. Inte minst med tanke på hur de borgerliga respekterade säkerhetspolitisk sammanhållning i opposition.
”Ja, fördömandet av Sverigedemokraterna verkar faktiskt ges företräde framför omsorgen om Sverige även i ett sådant här läge”
Ja, fördömandet av Sverigedemokraterna verkar faktiskt ges företräde framför omsorgen om Sverige även i ett sådant här läge. Dagens Nyheter vill att Sverige skall få en samlingsregering, alltså för att Sverigedemokraterna skall kunna skjutas åt sidan. En idiotisk tanke av flera skäl.
Lika lägligt i tiden publicerar sig flera debattörer ur olika läger i en debattartikel i Aftonbladet där de samlar ihop varje litet halmstrå som kan belägga tesen att Sverigedemokraterna är Putinvänliga. ”Vi avstår från att värdera hur detta påverkar Sveriges ansökan om medlemskap i Nato”. Aha. Men koranbränningen har i alla fall lett till att ”Svenska intressen hotas av Sverigedemokraternas alternativmediers rysskopplingar”. Alltså ett ansvar i tredje led. Som i ett fjärde led faller på Kristersson eftersom han har gett partiet inflytande. Hur situationen skulle förändras till det bättre av att Tidöavtalet löses upp och regeringsförhandlingar inleds får man inte veta.
Att det skall vara så svårt att hålla huvudet kallt under några månader. Att avstå från presskonferenser, partipolitiska utspel och poserande artiklar. Om halsstarrigheten är så här stor hos politiker och opinionsbildare, hur upphettade kan man inte då förvänta sig att huvudena blir hos de haverister som gärna inspireras till att bränna koraner eller ställa till andra politiska sattyg?
Det är säsong för riktiga kallbad. Bara ett påpekande.
