Sluta upp med klansurret
På sedvanligt svenskt manér var ju existensen av klaner först inte officiellt erkänd alls förrän ketchupen på något ögonblick stöttes ur flaskan, och då med sådan kraft att ”klan” klistrades fast över var och varannan rubrik i mediasverige. Per Brinkemo, som skrivit och föreläst om fenomenet, har till exempel fått utstå misstänkliggörande motvind ungefär fram till att biträdande rikspolischef Mats Löfving talade sitt nu berömda klarspråk i Sveriges Radio.
Men vänstern gillar inte klarspråk. En hel del tyder faktiskt på att de skyr det mer än problemet som sådant. Man vill inte veta av en verklighet där kriminalitet skapas av något annat än brist på information och arbetstillfällen. Man vill inte att en viss brottslighet skall ha med invandring att göra och man vill inte att den skall vara omöjlig att rå på med annat än hårda straff och batonger.
Därför vill man inte att ”klankriminalitet” får fäste som allmänt begrepp. Det gör verkligheten så mycket jobbigare. Spaltmetrarna fylls sedan några dagar med allsköns begreppstrixande och krystade stickspår.
Det kunde man förutse. Mer förvånande är då att liberalernas Nyamko Sabuni också protesterar mot begreppsanvändningen. Hon förklarar att hon själv kommer från ett klansamhälle och att det inte behöver vara något fel i det. Istället bör man tala om ”släktbaserade kriminella nätverk”.
Vad är det Sabuni vill åstadkomma när hon sällar sig - och därmed sitt parti - till det här stirriga gänget? Det är faktiskt helt obegripligt.
Ser hon något fundamentalt liberalt i klanväsendet som måste värnas eller vad? Till och med till priset av att hon hellre vill ta ett begrepp som än hårdare betonar blodsbandens betydelse? I alla händelser underminerar Sabuni förstås bilden av Liberalerna som ett någorlunda pålitligt brottsbekämparparti. Sådana partier håller inte på med semantiskt finlir av det slaget.
Het kandidat till knäppaste perspektivet är dock som så ofta Dagens Nyheters kultursida där Leonidas Aretakis syr ihop en utveckling i vilken ”transnationella bolag både plundrar och destabiliserar stater utan översyn” med klaner. Klaner är nämligen ungefär som de där bolagen, som familjen Wallenberg, men i mindre skala då. Och detta med klaner är i alla händelser något som fler än de i högern har förutsett i flera år, slår han fast.
Vi bör inte låta oss distraheras av allt det här ovidkommande och omogna surrandet. Vi har ett problem med kriminella klaner i Sverige. Vi behöver ta i med hårdhandskar mot det problemet.