Småland allt mer lila
Efter valet 2010 skapades en lila koalition i Tingsryd när blått blandades med rött. I Alvesta finns en liknande koalition en färgnyans svagare dock. Där utlovade Socialdemokraterna den borgerliga minoriteten sitt passiva stöd i utbyte mot bland annat vice ordförandeposter i nämnder. I båda fall hölls paradoxalt nog Centern som historiskt gjort uppgörelser såväl åt vänster som höger för att regera kommuner undan. Men bondeuppgörelsernas och kohandelns tid är förbi. Centern som länge var vinnare på koalitionsbyggande framstår idag som förlorare. Och om så kallade fantasifulla regnbågskoalitioner i många kommuner stängde ute Socialdemokraterna från makten handlar purple-coalition - för att låna ett begrepp från politiken i Nederländerna - om att bygga förbund med S.
I Kalmar inbjöd det populäre S-märkte kommunalrådet Johan Persson till bred tillväxtgrupp över blockgränsen. Moderater och Centerpartister inkluderades. Framtiden för tillväxtgruppen är dock något oklar sedan Johan Persson och det moderata oppositionsrådet Malin Pettersson ingått en relation. Men Kalmarunionen präglar också Västervik där initiativet till en lila koalition kom från motsatt håll, från det moderata kommunalrådet Harald Hjalmarsson. Och nu senast är det i Nybro som Socialdemokrater och Moderater valt att styra tillsammans.
En gemensam samsyn i utvecklingsfrågor är sannolikt och A och O för en växande kommun. I Riksdagen är det också nödvändigt med breda uppgörelser i frågor som försvar, pensioner och energi där perspektivet måste vara längre än till nästa val. Problemet uppstår när koalitionsbyggen handlar mer om makt som egenvärde, än när de handlar om en gemensam syn på politikens innehåll.
Risken med lila koalitioner mellan Socialdemokrater och Moderater handlar mer om väljarnas inflytande än om enskilda allianspartiers väl och ve. För Kristdemokraterna finns chansen till profilering i Kalmar. För Centern i Tingsryd. Men när de största partierna styr tillsammans i en "grand coalition" blir det svårare att utkräva ansvar. Frågan är naturligtvis också om lokala moderater verkligen bättre kan leva upp till sin egen idépolitik tillsammans med Socialdemokrater än med allianssyskon.
Nybroexemplet visar på en av överenskommelsernas demokratiska baksidor. Sedan tidigare hade Moderaterna som näst största parti posten som oppositionskommunalråd. Trots att partiet numera inte hör till oppositionen behåller man tjänsten. I det maktspelet hör den lokala demokratin inte till vinnarna.
