Smärtsamt beroende av Kina
I Madrid förklarade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Kina inte är någon fiende. Men problemen är flera.
Bland annat blir det allt svårare att se på när folkrätten och andra länders suveränitet utmanas. Hoten mot länder i sydkinesiska havet och Taiwan är konflikter som kan blossa upp till något större. Under kriget i Ukraina har också stödet till Ryssland bidragit till problemen i Europa.
Missnöjdheten mot kommunistregimen har vuxit i och med pandemin. I Kina är Corona fortfarande högst på dagordningen. I början av juni avslutades en nedstängning av Shanghai efter två månader, som skulle vara i fyra dagar när den utlystes. På grund av låg vaccineringsgrad har rädslan för smittspridning lamslagit landet.
Förutom nedstängningars störningar på ekonomin har kostnaden för smittspårning och karantäner vuxit. Med snabbtester, flera gånger i veckan, kan ekonomin hållas igång. Men den ekonomiska motorn har saktat in trots massiva stimulanser. Det är en drivande faktor i de globala ekonomiska problemen vid sidan av kriget i Ukraina.
Kina har sedan starten på pandemin försökt isolera sig. Förneka sitt ansvar för det som skett och manipulerat Världshälsoorganisationen. När internationella vaccinsammarbeten kom på plats valde landet att ordna vaccin på egen hand. Resultatet av den strategin var förutom skadade relationer till omvärlden ett vaccinprogram som inte har kunnat stoppa dragspelet av öppningar och nedstängningar av Kinas industriorter.
Landet hade kunnat spela efter reglerna och värna relationerna till de demokratiska staterna. I längden hade det kanske varit möjligt att ansluta landet till de globala vaccinprogrammen och delningen av forskning. Kina vill dock sätta sig över internationella regler och institutioner.
De risker som Stoltenberg pekade på ser inte ut att försvinna. Kina sprider vidare Rysslands lögner. Dess övervakningssystem har också fått ett allt mer omfattande grepp om den kinesiska befolkningen. Tilliten inåt mot de egna medborgarna är låg samtidigt som de upplevda hoten utifrån växer.
Regimen i Peking är inte lika oberäknelig som den i Moskva. Men kommunistledarna tar de möjligheter som uppstår för att vinna fördelar gentemot väst. Att diplomatiska och säkerhetspolitiska sammandrabbningar får ekonomiska följder har Europa bara fått ett smakprov av sedan Ryssland invaderade i februari.
Kina har visat sig prioritera sina stormaktsfantasier över allt annat. Såväl befolkningen som ekonomin har fått tåla hårda slag de senaste åren. Vårt beroende av Kina som centrum för produktion kommer blir smärtsamt om diktaturens problem blir för stora. Det går inte att blunda för.
