Annons

Snabba pengar ligger i regeringens linje

Moderaternas idé för att öka försvarsförmågan snabbt borde vara i försvarsministerns smak.
Ledare • Publicerad 10 februari 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Inför nästa veckas sammanträde med försvarsberedningen meddelade Moderaterna i går att man vill se ytterligare ungefär tre miljarder kronor gå till Försvarsmakten. Det skall vara pengar som snabbt kommer försvaret till del för att förlänga uthållighet och fylla förråd. Det är en ovanlig åtgärd som får beskrivas som en snabb upprustning. Men så lever vi också i ovanliga tider, de truppförflyttningar som gjorts i Ryssland vid Ukrainas gräns tyder på att en invasion planeras. De krav som ställts på NATO och länder som Sverige och Finland har dragit in vårt land i en internationell säkerhetskris.

Försvarsminister Peter Hultqvist har svarat på situationen genom att kräva rättning i det politiska ledet. Han menar att politiska reaktioner, som att öppna för ett NATO-medlemskap, är dumdristigt i detta läge. Vår kurs måste ligga kvar även om det skulle visa sig vara farligare på lång sikt. Det är också troligt att försvarsministern kommer att avfärda Moderaternas förslag som en panikåtgärd, han talar gärna om den långsiktiga storsatsning som beslutades för ett par år sedan.

Försvarsmakten behöver mer ammunition, det borde passa regeringens försvarspolitik.
Försvarsmakten behöver mer ammunition, det borde passa regeringens försvarspolitik.Foto: Karl Melander/TT
Annons

Men, det som inte kommer fram är att försvarsministerns och Socialdemokraternas linje om att hålla dörren stängd för NATO kräver ännu större satsningar än man gör just nu.

Det är komplicerat att mäta hur mycket ett land spenderar på sitt försvar. Men enligt vårt sätt att räkna närmade vi oss i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet tre procent av BNP. Det är mycket och mer än vad som krävs för ett NATO-medlemskap. Till detta kommer att vi hade tillgång till en mycket kvalificerad försvarsindustri och stort förtroende för värnpliktiga. Dagens försvarsmakt har en annan struktur och det är svårt att överblicka hur dagens budget kan jämföras med åttiotalets. Det är också svårt att rakt av jämföra med NATO-ländernas försvarsanslag. Något som ger vägledning är överbefälhavare Micael Bydéns ord om krisen. Han har uttalat att han inte kan utföra sitt uppdrag om NATO skulle gå med på Rysslands krav, han har också uttryckt att det saknas en del materiel för att få till uthållighet i försvarsförmågan.

Det borde gå att skjuta till medel nu utan att den stora honungsätaren i öst upprörs över detta. Försvarsministerns stora oro är att Ryssland skulle ta en NATO-option som en förevändning för att sätta press på Sverige. Men en enkel ökning i budgeten måste ses som en intern angelägenhet, en reaktion på det vore överilat. Dessutom bygger regeringens linje i försvarspolitiken på kraftig upprustning, det borde inte vara ett problem att tidigarelägga denna utveckling. Samtidigt har det på senare år ofta varit högern som drivit på för större anslag.

Den militära alliansfriheten som regeringen förordar kräver att man kan göra stora upprustningar snabbt vid ett försämrat omvärldsläge. Försvarsministern brukar vara noga med att påpeka att det inte går fort att öka försvarsförmågan, men Moderaterna kan peka ut konkreta områden som skulle tjäna på stärkt finansiering. Det borde tas väl emot av regeringen som vill att vi skall stå på egna ben.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons