Snårig väg mot migrationssamtal

Expressen satte i går fingret på svensk politiks kanske mest brännande punkt och hörde sig för bland socialdemokratiska kommunalråd om vad de tycker om sitt partis migrationspolitiska vägval. Flera säger rakt ut att man bör ingå en långsiktig uppgörelse med Moderaterna även till priset av att man får koppla loss Miljöpartiet från regeringen.

Ledare • Publicerad 10 mars 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är ett sporadiskt underlag Expressen bjuder på men ett situationen fångas i alla händelser kort och klarsynt av Katrineholms kommunstyrelseordförande Göran Dahlström: ”Hittar man inte en vettig överenskommelse riskerar migrationen att vara den totalt överhängande frågan i nästa val och under nästa mandatperiod också. Och då kommer vi få ett politiskt landskap som domineras av SD.”

Den är så sant som det är sagt. Men Socialdemokraterna har även många mindre klarsynta funktionärer att ta hänsyn till, och saknar av allt att döma också en alternativ plan för hur man långsiktigt skall hålla sig kvar i Rosenbad.

Annons

Socialdemokraterna är hårt trängda. Men saken är att det är Moderaterna också. Det kan inte göra något i den här frågan utan att samtidigt hålla ett strategiskt grepp om Sverigedemokraterna. Bör inte, åtminstone.

Det är därför mycket befriande att höra partiets migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard förklara att överläggningar om migrationen måste utesluta inte bara Miljöpartiet utan även Centerpartiet. Det är en både dramatisk och realistisk deklaration.

Men i den politiska realismens riktning ligger också att inkludera hela den faktiska oppositionen, det vill säga även Sverigedemokraterna. Den tid är över i svensk politik då en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna var det som slog en fråga i järn.

Inget av de två partierna har heller intresse av att Sverigedemokraterna återigen får utrymme till solospel där de kan vinna poäng på bilden av sig själva som förtryckta sanningssägare i migrationsfrågan. Det spelar under en sådan process ingen roll hur stark åtstramning Socialdemokraterna och Moderaterna kommer överens om; Sverigedemokraterna kommer alltid att kunna trumfa dem i det spelet, utan ansträngning.

Sverigedemokraterna kan förstås också vinna sig det här utrymmet genom att först gå in i förhandlingar och sedan hoppa av med hänvisning till att de andra partierna är för mjäkiga. Men det är åtminstone att föredra framför att låta den vanliga beröringsskräcken sätta politiska begränsningar. Sverigedemokraterna kommer inte få det lika lekande lätt att håva in förtroendekapital i en sådan situation som om de stötts ut från början.

Det är beklämmande att migrationen, som kommit att bli den allt överskuggande politiska frågan för Sverige, är så här pass parlamentariskt snårig. Men det är bara för ansvarstagande partier att gilla läget och arbeta sig framåt. Även om det rivs och sticks på vägen.