Som hämtat från Stieg Larsson

I Sverige är kvinnornas totala inkomst bara drygt 80 procent av männens. Siffran visar på någon typ av orättvisa. Frågan är vilken. Om vi frågar Feministiskt initiativ kommer de svara att det handlar om ett strukturellt förtryck. Livet är ungefär lika enkelt som i en deckare av Stieg Larsson; Maktens män hatar kvinnor och därför intrigerar de för att sko sig på kvinnornas jobb.

Verkligheten är dock mer komplicerad. Löneskillnaderna mellan svenska män och kvinnor är framförallt indirekt. Det vill säga att den är resultat av att kvinnor och män ofta återfinns i olika yrkesgrupper. Direkta löneskillnader, med vilket menas att en man och kvinna gör exakt samma jobb men ändå tjänar olika lön, finns knappt i Sverige.

De indirekta löneskillnaderna är ett arv från 1960- och 70-talen. Kvinnorna skulle ut på arbetsmarknaden, men enligt den då rådande ideologin skulle jobben skapas i offentlig sektor. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden sammanföll med uppbyggnaden av en överdimensionerad och ineffektiv offentlig sektor. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor handlar därför fortfarande om sektorsskillnader. Kvinnor jobbar oftare inom arbeten där det inte finns någon nämnvärd konkurrens om arbetskraften.

Det finns ojämlikhet i Sverige. Men den orättvisa som pengabränningen skulle symbolisera finns endast i Feministiskt initiativs egna teorier. Om de hade haft en politik för verkligheten att tala om, då hade de inte behövt ta till så desperata metoder för att få uppmärksamhet.

En sak måste vi erkänna att Schyman lyckades med. Hon gjorde det Göran Hägglund försökt men inte varit framgångsrik i att göra. Genom att bränna pengar inför publik lyckades Schyman visa den spricka som finns mellan en tyckarelit i Stockholm och vanligt folk. 99.9 procent av Sveriges befolkning skulle aldrig komma på tanken att bränna pengar. Vanligt folk har för mycket hyfs för att ens tänka tanken.

Pengar är ingen liten sak för den som inte har tillräckligt. Det är inte svårt att hitta människor som verkligen skulle behöva 100 000 kronor. Varför valde Schyman inte att bränna falska pengar, och sedan skänka de riktiga pengarna till välgörande ändamål? Då hade hon fått sin uppmärksamhet men också visat att hon inte var empatilös.

Mathias Bred