Sorgeklang över Scruton

Säg att det var fem år sedan jag föreläste för några yngre moderater och förklarade hur svårt det var med konservatism. Det är en så komplex och undflyende -ism att den är svår att göra politisk substans av. Eller åtminstone förklara hur den kan bli politisk substans, inte bara dimma iväg till intet förpliktigande snack om att saker ska ske med mognad och ansvar.

Ledare • Publicerad 16 januari 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Finns det någon intellektuell idag som verkligen förmår omvandla konservatism till självständig politisk praktik? Nej, någon sådan finns inte, säger jag med chic lakoni.

Så piper någon artonåring: ”Scruton då?”

Annons

Och jag får stå där och skämmas. Ja, självklart sir Roger Scruton.

Han är liksom så bergfast att man – eller jag – glömmer bort honom. Man han gör heller inga åthävor, faller inte ut i dramatiska gester eller aggressiva utspel. Han är både till liv och person mycket stillsam; skriver böcker, håller föredrag och lever det goda livet på sin gård på engelska landsbygden.

Eller levde. För några dagar sedan förlorade Scruton kampen mot cancern och lämnade jordelivet efter sjuttiofem år.

Så nu vete sjutton om jag inte kan svara ärligt nej på den där frågan om det finns någon som verkligen förmår sy ihop konservativ filosofi med moderna realiteter. Inte någon med Scrutons säkerhet och elegans i alla fall.

Som ung och ännu opolitisk studerade han i Frankrike och som många andra i sin generation formades han av sextioåttarevolten, som han upplevde på nära håll. Men där andra intellektuella såg unga friska revoltörer som skulle välta det gamla över ända fylldes Scruton med avsmak. Det han såg var bortskämda och arroganta medelklassungar som gav utlopp för narcissistisk förstörelselusta. Inte nödvändigtvis fysisk förstörelse utan intellektuell. Scruton såg hur de riktade sin ideologiska mot att förstöra normer som tagit generationer att forma men utan att vilja skapa något positivt istället.

En konservativ är en sådan som vet hur lätt det är att rasera något och hur svårt det är att bygga något, har Scruton sagt. När han återvände hem till Storbritannien var det med den insikten. Han visste nu vem han var och påbörjade det arbete som skulle göra honom till en av västvärlden mest inflytelserika filosofer.

Hur bör vi bygga våra städer? Varför är det viktigt med en vacker omgivning? Eller med en småskalig omgivning? Varför är identitet viktigt? Vad betyder ordet och hur värnar vi det i en modern värld där allt flyter?

Scruton svarar faktiskt på det där. Och med allt djup och all omsorg som behövs för att vi skall förstå att vi inte är utlämnade åt någon modernitetens obönhörlighet där vi egentligen inte kommer kunna påverka något. I den konservativa pessimismen finns också hopp.

Men det är en sorglig klang som har inlett decenniet. Och faktiskt lite olycksbådande. Suget efter en tankevärld som den hos Scruton märks allt starkare över hela västvärlden. Men det är en i stora delar ganska vilsen och famlande kraft. Vi hade verkligen behövt en Roger Scruton som kunnat ge stadga och struktur åt de intuitiva viljeyttringar som vi ser väckas.

Men han finns så klart kvar. Hans böcker, tal och artiklar formar en klippa mot vilken oroliga idéströmmar säkert kommer att slå men också brytas. Hans stillsamma röst kommer att höras genom dånet.