Spara, slösa och hetsa
Det är förstås mycket begärt att vanliga människor skall ta med världsomskakande pandemier i beräkningen av hushållskassan, men det är tydligt att vi inte är så väl rustade som vi skulle kunna vara. Svenska hushåll är högt belånade och många sparar i aktier, något som exponerar hushållskassan för risk.
Kanske handlar det om kulturella förväntningar och rastlöshet, men det verkar som att många företagare också valt att leva utan buffert för att istället nyinvestera. Hur ofta ser man ord som lojalitet användas i samband med marknadsföring? Svenska kunder verkar inte vara ute efter långvariga relationer om nya upplevelser finns att tillgå. Skall man fånga dem måste man kanske sprida sina nät. Det finns förstås skillnader mellan kund- och åldersgrupper, men jakten efter det nya verkar ändå vara ett gemensamt drag.
I det sammanhanget är det förstås svårt att bygga in säkerhetsmarginaler i verksamheten. Tänker man efter borde det ju vara en skrämmande tillvaro att vara beroende av att hundra personer per dag känner ett sug efter exempelvis cappuccino. Att det egna levebrödet och eventuella anställdas livsbetingelser avgörs av om den senaste versionen av semla går hem i stugorna.
I kristider framstår företagarens villkor i full dager och de är svindlande. Människorna som vågar kasta sig ut i publikhavet och hoppas bli fångade förtjänar respekt. Samtidigt är det nu i kristider som det uppenbaras att även de, och inte bara hushållen, överskattat tryggheten i vårt samhälle. Det verkar vara få småföretagare som lagt undan reserver för att kunna överleva tre-fyra veckor utan kunder. Om det är kundernas köpbeteende och upptrissade förväntningar på att bländas av nya upplevelser som pressar fram denna hårda konkurrens är det nog dags att vi låter coronakrisen bli ett tillfälle till självreflektion.
En del av pressen på företagen kommer förstås från politiskt beslutade regler som binder upp pengar och minskar marginalerna, men även under dessa förhållanden går det att fatta egna beslut om hur överskottet skall användas. Det allmännas stora anspråk, både på löntagare och företagare, lockar dock tveklöst till ekonomisk oansvarighet. Det är en av de grundläggande invändningarna mot avgiftsfrihet inom välfärden: det som blir över efter skatten kan uppfattas som en veckopeng som kan användas fritt.
Bristen på marginaler präglar hela samhället och inte bara hushåll och småföretag. Smålandsposten rapporterade i förra veckan om de beredskapslager som fanns i länet fram till nittiotalet. Samma vecka beslutade Finland att öppna sina försörjningsberedskapslager. Det är en historisk åtgärd som syftar till att säkra tillgången till sjukvårdsmaterial till de som arbetar för att hjälpa de som insjuknat i landet. Det är också något att lära sig av.
