Sportskyttar är inga terrorister
Kritiken från Andersson handlade om att regeringen ignorerade riksdagens tillkännagivanden. Mer specifikt en rad beslut om vapenlicenser. I sitt svar kringgick Johansson kritiken och hävde istället ur sig att det handlade om att hålla koll på ”terrorvapen”.
Anekdotiska exempel om Anders Behring Breivik och Peter Mangs anförs som argument för femårslicenser. Vad ministern undviker att nämna är att den förstnämnda inte har något med svenska vapenlagar att göra och att den senare fick sin licens godkänd av polisen, trots varningar från skytteföreningen han gick med i. Vad detta har med upprepade kontroller är svårt att förstå.
Johanssons långa utlägg får en att tro att regeringens trotsande av riksdagen främst handlar om att stoppa terrorbrott. Men bakom dimridån av att sammanblanda sportskyttar och terrorister finns en underliggande meningsskiljaktighet i synen på sportskytte mellan regeringen och oppositionen.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna samt regeringens eget stödparti Centerpartiet har drivit på för att systemet med tidsbegränsade licenser skall överges. Det handlar inte om att minska kontrollen av de som söker en licens, som Johansson vill få det till, utan att man inte skall behöva gå igenom den byråkratiska processen för att få licenser för vissa vapentyper förnyade vart femte år.
Vid tre tillfällen de senaste åren har riksdagens justitieutskott beslutat att man borde slopa femårslicenser för skjutvapen. Tillkännagivanden har skickats till regeringen om riksdagsmajoritetens vilja. Men det faller på döva öron. Att förenkla för vapenägare är enligt regeringen inte långt ifrån att öppet inbjuda brott och terror.
”Regeringens hållning är verkningslös signalpolitik som inte hindrar brott utan bara gör livet svårare för laglydiga skyttar.”
Att regeringen spelar hård mot vapenägare är en ingen tröst när insmugglade och ombyggda vapen används av gängen. För dem har licenssystemet ingen betydelse. Mördarna som skjuter på öppen gata har knappast läst det finstilta för att undvika att begå vapenbrott.
Regeringens hållning är verkningslös signalpolitik som inte hindrar brott utan bara gör livet svårare för laglydiga skyttar. Men att göra så många kontroller som möjligt verkar vara ett överordnat mål för regeringen. Riksdagen vill inte sänka kraven. Utan bara se att samma process inte upprepas av godtyckliga skäl.
Morgan Johansson tar polismyndighetens försvar av det krångliga och tidskrävande licenssystemet som ett argument för att fortsätta på den inslagna linjen. Samma riksdagsmajoritet som tidigare nämnts vill dock flytta vapenfrågor från polisen till en ny myndighet. Då det finns en utbred uppfattning om att polisens juridiska avdelning inte delar riksdagens vilja att ha en effektiv och konsekvent hantering av licensförfaranden.
Istället verkar man agera utifrån samma inställning som Johansson ger uttryck för. Att varje legalt vapen är ett vapenbrott som inte än har skett. Det är inte bara en missuppfattning. Utan förolämpning av Sveriges alla vapenägare.
