Annons

Språket är en integrationsnyckel

Den allvarliga bristen på kunskaper i svenska bland nyanlända måste åtgärdas för att förhindra svåra integrationsproblem.
Ledare • Publicerad 23 november 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

En oroande andel av invandrare till Sverige, inklusive barn till invandrare, lär sig inte svenska. Igår presenterade regeringens utredare Lotta Edholm sitt förslag på hur detta skall kunna förändras.

Annons

Utredningen föreslår bland annat att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att bedriva uppsökande verksamhet för att erbjuda frivillig förskola, samt att barn som bedöms behöva förskolan för att lära sig bättre svenska skall direktinskrivas. Dessutom skall förskolan som sådan bli obligatorisk för alla barn från fem års ålder, med en förlängd skolplikt.

Att något behöver göras är uppenbart. Några timmar innan utredningen presenterades rapporterade SVT om att hälften av alla sexåringar i Järvaområdet i Stockholm har dålig svenska, och ej ser ut att klara kunskapsmålen. Barnen kommer inte i kontakt med svenska på något naturligt sätt, ej heller i flera av förskolorna som sådana - där en betydande mängd av personalen inte talar svenska.

Problemet finns även på andra håll, i vissa fall har majoriteten av barnen utgjorts av barn med utländsk bakgrund vilket lett till att barn med svenska som modersmål istället börjat tala arabiska.

Foto: Anders Wiklund/TT

Frågan om språkinlärning måste tas på allvar, och är en av nycklarna till en lyckad integration. Det är ett problem inte minst för de språksvaga själva, eftersom de därmed får svårt att klara sig i det svenska samhället. Utan goda kunskaper i svenska språket blir det betydligt svårare att komma in och klara sig på arbetsmarknaden.

Men problemet är inte bara ekonomiskt. Den språkliga svagheten ställer också hinder i vägen för den som vill, eller behöver, röra sig inom andra sfärer än den egna släkten eller hemlandsföreningen. Att fritt kunna röra sig i det svenska civilsamhällets olika rum och vrår kan vara av stor betydelse för den enskilde individen både socialt, kulturellt och existentiellt sett.

Det handlar med andra ord om en integrationspolitisk fråga av stor vikt. Problemet måste tas på allvar, och förslagen till lösningar måste vara både seriösa och respektfulla.

Men talet om obligatorisk förskola går för långt och inkräktar på familjernas självbestämmande. Det går mycket väl att tänka sig andra lösningar. Dels insatser riktade till föräldrarna, även om det förvisso är svårare att på djupet lära sig ett nytt språk som vuxen – något särskilt måste göras riktat mot barnen som sådana, gärna när de är unga och har lättare att ta till sig nya språk.

Det kan vara värt att fundera över om det i dagens situation fortfarande är rätt prioriterat att både i förskolan och grundskolan lägga resurser på hemspråksundervisning, något som är inskrivet i den svenska skollagen. Kanske skulle detta kunna vidareutvecklas till att stärka svenskan hos de elever som behöver det. Vad gäller förskolorna skulle större fokus kunna läggas på specifikt språkinlärning. Och för allt i världen: anställ ej personal som inte ens kan svenska.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons