Städa upp i tid

Aftonbladet rapporterade nyligen om det gamla sågverket i Marhult, Uppvidinge kommun. Där har sopor dumpats på den asfalterade fastigheten och i flera byggnader under flera års tid. Efter att ägarbolaget försatts i konkurs finns det tydligen inte längre någon att avkräva ansvar längre.

Ansvaret hamnade hos kommunen. I september förra året tog Länsstyrelsen över tillsynen av ärendet. Men ingen av de har budget till att sanera. En så stor illegal soptipp kostar mellan 50 och 90 miljoner kronor att städa upp.

Som Smålandsposten tidigare rapporterat är miljöskadan så omfattande att Naturvårdsverket ska kunna bevilja medel. Men då det nu finns många ärenden med illegal dumpning och gifter som läcker från nedlagda industrier är ärendet i Marhult begravt i ytterligare byråkratiska processer.

Ett första steg är att kommunen exproprierar fastigheten från konkursboet innan den säljs vidare till någon ny som fortsätter den illegala verksamheten. Maktlösheten som präglat tidigare försök till åtgärder vittnar om bristande kontroll från statens sida.

Som i många andra fall utnyttjas rättigheter i svensk rätt av kriminella som är ute för att tjäna pengar. Intäkterna från den olagliga avfallshanteringen är omfattande och har kopplingar till annan organiserad brottslighet.

Då problemen växer långsamt och skadorna dras ut över flera år blir dylika fall lågt prioriterade visavi andra grova brott. Att ljusskygga bolag använder fastigheter som illegal dumpplats förstör dock såväl natur som för närboende under långt tid. Tid viktiga är att åtgärda problemen tidigt innan kostnaderna för sanering rusar iväg.

Första juli samt vid nästa årsskifte träder flera lagändringar i kraft som stärker myndigheternas kontroll av avfallshantering. Det återstå att se om detta får någon effekt på den typ av dumpning som förekommit i Marhult.

Ansvarsutkrävandet när miljökatastrofen väl är ett faktum är dock fortfarande inte utrett. En självklar princip är att den som förorenar betalar för att åtgärda skadan. Men när bulvaner går upp i rök och bolag läggs ned är det för sent.

Kommuner har ett ansvar att agera innan det är för sent. Uppvidinge kommun anser att det inte funnits något som man kunnat göra annat än åtgärda de värsta skadorna. Det har dock pågått i ett decennium med återkommande skador för omgivningen som följd av bränder och en råttinvasion.

Om det saknas lagutrymme för en kommun att agera när det går så långt behöver ett sådant införas. Att kriminella företag utnyttjar äganderätten på det sättet är inte rimligt när kostnaderna i slutändan ändå hamnar hos allmänheten. För Uppvidinges del slutar det med en tiondel av kommunens budget. Så långt ska det inte behöva gå.