Städning på schemat
Budgetdebatten i riksdagens kammare följer ett känt mönster: finansministern förklarar att man tar ansvar, oppositionsledaren menar att det inte stämmer, mindre oppositionspartier uttrycker samma mening fast med slängigare ordval. Något att lyssna efter är hur nära de två blockens verklighetsbeskrivningar är.
I år ville Socialdemokraterna, som får sägas leda oppositionen, hamra in att Sverige blivit ”fattigare och farligare”. Regeringen verkade vara av samma åsikt, men något mer positiv kring det ekonomiska läget. Man ser att inflationen börjat tackla av även om tillväxten fortfarande är mycket svag. Oppositionen uppskattade inte att regeringen håller i plånboken, den borde användas för att hjälpa kommuner och regioner att helt slippa risken för underskott. Plötsligt var det inte så viktigt att hålla ordning på inflationen.
En annan form av inflation som regeringen vill motarbeta är myndighetsinflationen. En av budgetens nyheter är en utredning som syftar till att minska antalet statliga myndigheter och få till effektiviseringar. Det finns sannolikt en hel del att hämta där, inte minst för att det är verksamheter som är direkt underställda regeringen eller riksdagen. Det är lättare att dra åt en kran än att bygga en damm längre ned längs strömmen.
Man räknar idag med drygt tvåhundrafemtio statliga myndigheter i vårt land. Till detta får man lägga myndigheter under riksdagen och andra statliga verk, summan blir över fyrahundrafemtio stycken. Det borde inte vara någon fara att slå ihop eller ta bort några av dem. Regeringen har hittills nämnt ett tiotal som skall utredas för sammanslagning.
Det korrekta namnet för den budget som debatterades under gårdagen är vårändringsbudget. I ordet ändringsbudget finns en ledtråd till det debatten handlar om: ofta ganska små ändringar i väletablerade utgifter. Det så kallade reformutrymmet (inför kommande år cirka fyrtio miljarder kronor) är en mycket liten andel av den totala budgeten, pengarna som går till att hålla igång myndigheter som Försvarsmakten och Polismyndigheten. Men det är prioriteringarna i denna mindre andel man strider om, eftersom ändringarna anger riktning och är tillräckligt stora för att förändra tillvaron för många.
Det finns många väldigt små myndigheter som förvaltar olika kontakter med samhälle och näringsliv. Det vore inte förvånande om utredningen avslöjar mönster för vilka myndigheter som lättast kan sammanfogas. Hittar man tillräckligt stora effektiviseringar är det inte omöjligt att man kan öka reformutrymmet, kanske till och med sänka skatter.
Det är det nog många borgerliga väljare som drömmer om. Statliga myndigheter är en särskild del av arbetsmarknaden. Statliga jobb har i alla tider varit höjden av trygghet och förutsägbarhet. Fortbildningar och kurser brukar från arbetstagarens ses som en förmån som kompenserar för något lägre löner. Men för samhället utanför är det viktigt att staten finns till för medborgarna och inte tvärt om.
