Staten borde stänga skolor oftare

Det vore bra om debatten kunde lyftas till att inte bara handla om överklass- och Hogwartromantik, utan också om sakfrågan: vilket ansvar har staten för unga människor som man vet befinner sig i skolmiljöer som präglas av kränkningar och osunda värderingar?

De som försvarat Lundsberg har haft ett argument som är svårt att vifta bort. De menar att om motsvarande typ av händelser hade inträffat på en kommunal skola hade det inte blivit samma sensationslystnad. Det finns ju som bekant skolor i utanförskapsområden som år efter år drabbas av bränder, våld mot elever och lärare, sexuella kränkningar med mera, utan att de stängs. Varför går skolinspektionen inte in där?

En del av svaret ligger nog i att Skolinspektionen är en ny institution som ännu inte helt funnit sin roll. Skolinspektionens befogenheter reglerades så sent som 2011. Jan Björklund var utbildningsminister och som alla vet skulle Folkpartiledaren helst se att skolan återförstatligades. En tanke bakom Skolinspektionen är att ge tillbaka mer inflytande över skolorna till staten.

Det är bra. Skolor ska få lov att skilja sig åt när det gäller inriktning av pedagogik, driftsform och organisation. Där är regelverket också generöst. Men kravet om att eleverna ska få vara trygga från våld och kränkande behandling ska se likadant ut överallt.

Skolinspektionen ska ha muskler och de ska användas när det behövs. Om en skola är dålig i betydelsen att de vuxna gång på gång visar att de inte kan garantera elevernas fysiska säkerhet bör den läggas ned.

En av Sveriges främsta experter på relationen mellan stat och skola är professorn i Statsvetenskap vid Uppsala universitet Anders Lindbom. Han menar att forskningen pekar mot att det är bra att snabbt stänga skolor som fått dåligt rykte. Institutioner är svåra att förändra inifrån. Risken är att skattepengar offras på fruktlösa försök att ändra en ohållbar situation, och att en viktig period i unga människors liv offras bara för att rektorer och lärare ska få ytterligare en chans. Bättre då att satsa pengarna på skolor som verkligen fungerar och skjutsa barnen från den nedlagda dit.

Tänk till exempel om Skolinspektionen hade kunnat belägga Arabyskolan med verksamhetsförbud då man märkte att de vuxna tappat kontrollen. Då hade människorna i Växjö kommun kanske sluppit att betala hundra miljoner i ett fruktlöst försök att måla över problem som låg mycket djupare än ofräscha lokaler.

Staten hade då dels räddat barn från en dålig skolmiljö, dels välfärdspengar från slarviga lokala beslutsfattare.

Mathias Bred