Storslägga eller inte mot islamism?
Vad som kunde ha varit fallet är till exempel skyldigheten för internetoperatörer att inom en timme ta bort material på nätet som betraktas som terrorpropaganda.
Det låter bra. Men det finns en anledning till att förslaget har bromsats av EU-parlamentet. För vad som är fallet är ju att man med det öppnar ytterligare en ingång för utomstående att censurera vad som får tyckas och sägas på internet. Sådana tendenser finns det redan alltför mycket av. De principiella frågeställningarna är i det här fallet desamma som oftast: vem avgör vad som är oacceptabelt? Vad har den enskilde för möjlighet att värja sig och sin yttrandefrihet? Vilka mekanismer finns för att hindra att det glider iväg mot (ännu mer) godtycke?
Vad ministrarna ifråga ändå har på sitt bord är en begränsning av utländska aktörers möjligheter att finansiera religiösa organisationer. I klartext handlar det om Saudiarabien och andra länders pengar som ofta strilas till moskéer, utbildningscentra och muslimska föreningar med extrem inriktning.
Det är bra att man försöker komma åt det. Men även här finns anledning att mana till eftertanke. Vad man sjösätter är ju en princip som så att säga förstås också går åt andra hållet. Vad hindrar de berörda länderna, och andra, att svara med samma mynt och förbjuda europeiska pengar till kristna samfund i Mellanöstern? Hur argumenterar EU i sådana fall?
Skall en sådan här sak göras vankas inte bara administrativa utan även politiska snårigheter att räta ut så att man inte snubblar i dem. De kriterier som tänks användas för att över huvud taget objektivt skilja ”godkända” religiösa yttringar från oacceptabla sådana behöver vara mycket väl genomtänkta.
Den terror som drabbat Europa, med huvudavskärningen av läraren Samuel Paty som förfärande ny milstolpe, måste bemötas med hårdhet. Om det råder inget tvivel. Inte heller att det är bra att EU-länderna samordnar sig i den kampen. Men det är lätt att stundens allvar blir stundens hetta. Det här är ingen strid där beslutsamhet allena förtjänar applåder, utan ävenså varsamhet. Integritet och samvetsfrihet är trots allt värden som vi antar står på spel, inte värden som skall offras.
Huruvida den där släggan som används mot islamism är stor eller liten behöver inte betyda så mycket som huruvida den förmår skilja hårt från ömtåligt. Det är det inte många släggor som gör.
