Straff utan fängelse

Beskrivningen hade dock lika gärna kunnat gälla situationen i dag. Polisen får ofta kritik för att de inte löser fler brott och domstolarna för att de inte behandlar tillräckligt många fall. Resultatet blir ökade resurser – till polis och domstolar – medan kriminalvården tillåts bli en felande länk. Men det brottsförebyggande arbetet sträcker sig ända ut i genomförandet av brottspåföljd.

I början av 2000-talet ansågs situationen på landets anstalter vara ohållbar. Lite gjordes och arbetsmiljöproblem och säkerhetsrisker på fängelser debatteras fortsatt. Förra året uppmärksammades det igen, efter det tragiska dådet på häktet i Flemingsberg, då en vårdare misshandlades till döds av en intagen.

Mot den bakgrunden går det att förstå varför den statliga utredning som tillsattes 2009, för att se över straffsystemet som sådant, även fick direktiv om att hitta lösningar på hur antalet korta fängelsestraff skulle kunna minskas. Det är svårt att se värdet av att minska antalet fängelsestraff, så länge brottsligheten är hög, i annat än att komma åt problemen med överbeläggning utan att betala.

Efter omfattande arbete i tre år överlämnades utredningen om nya påföljder till regeringen i början av sommaren. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2015, men de remissyttranden som nu har kommit måste först beaktas – framförallt de som gäller minskat utdömande av fängelsestraff.

Kriminalvården anser att utredningens förslag om att införa så kallat villkorligt fängelse för brott som nu ger under ett år i fängelse är bra, eftersom det är tydligt. Påföljderna skyddstillsyn och villkorlig dom, som i dag är alternativ till fängelse, skulle avskaffas och i stället skulle fängelsestraffet, för den som tidigare är ostraffad, dömas ut villkorligt – för alla brottstyper. Systemet bygger på att brotten inte ska behandlas olika, men bland annat Rikspolisstyrelsen ser problem med ett sådant. Är det tillräckligt för att hindra och avskräcka från att begå nya brott?

Åklagarmyndigheten påtalar att en ändring kan uppfattas som att riksdagen och regeringen ser mildare på vissa brott och Domstolsverket menar att respekten för rättssystemet kan hotas. Villkorligt fängelse ska emellertid avtjänas i kombination med någon tilläggspåföljd, exempelvis böter, och ekonomiska sanktioner kan i bland vara mer kännbara än en månad i fängelse.

För brottsoffret, som blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp – och därmed berövats frihet – är det dock ett hån att låta gärningsmannen avtjäna sitt straff utanför fängelset. Liksom Brottsoffermyndigheten påpekar bör huvudalternativet för brott som fridskränkning och sexualbrott alltid vara fängelse.

Tron om att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt tycks tyvärr ha gjort minskandet av fängelsestraffen till ett självändamål. Snarare behöver resurser ges till hela kedjan – så att de skattepengar som investeras faktiskt ger resultat.