Strunta i Liberalernas möte
Och så förstås det där med opinionssiffrorna. Drygt två procent. Och den ständiga falangstriden. Att vara liberal är att vara kluven sägs det ju, men då är det av det mer chict intellektuella slaget. Det handlar inte om att ett parti skall vara konstant tudelat.
Det är i själva verket ett krismöte som hålls imorgon.
Frågan är om det verkligen blir det avgörande i den ena eller andra riktningen som flera verkar se framför sig. Oddsen är nog att man hittar någon halvt outtalad formel för att låta plågorna fortgå i alla fall ett tag till.
Snarare är det kanske omvärlden som bör slå fast x och y. Närmare bestämt de grupper inom Moderaterna och i eventuella fall Kristdemokraterna som går omkring och tänker sig Liberalerna som en slags förstärkning till ett borgerligt regeringsalternativ.
Vari består styrkan för det första? Partiet har som sagt inte ens tre procent. Även om Liberalerna hoppas av JÖK:en kommer de i sin roll på de borgerlig planhalva att fungera inte som energigivare utan som åderlåtare. De kommer att behöva hjälp, det vill säga stödröster, för att ta sig över fyraprocentsspärren. De rösterna tänks Moderaterna ensamt bjuda på, för varken Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna kommer att stå till tjänst.
Det innebär i värsta fall dessutom en risk för Moderaterna om det blir så illa att även Kristdemokraterna hänger på gärdsgården. Då skall stödröster inte bara uppbådas utan dessutom splittras.
”Att vara liberal är att vara kluven sägs det ju, men då är det av det mer chict intellektuella slaget.”
Och även om situationen skulle komma att bli den att Liberalerna klarar spärren och sedan sätter sig i regeringsförhandlingar med Moderaterna och Kristdemokraterna, vad väntar egentligen i det läget? Annat än att Liberalerna oavsett falangvikt kommer att ställa helt orealistiska krav på hur regeringen skall förhålla sig till Sverigedemokraterna – vars stöd man likväl kommer att behöva? Eller att man syr ihop någon halvtillräcklig lösning som håller i kanske ett drygt år innan regeringen ändå spricker? Och Socialdemokraterna kommer kunna hålla debaclet som ett trumfkort att vifta med i ett decennium framöver?
Moderata ungdomsförbundets ordförande Matilda Ekeblad förklarade härförleden att hon föredrog det liberala ungdomsförbundet framför det kristdemokratiska. Det kan tyckas anekdotiskt och sak samma, men vittnar tyvärr om politiska instinkter som är väl företrädda i delar av Moderaterna, och som helt enkelt leder realpolitiskt fel.
Låt Liberalerna ha sitt möte. Och strunta i vad de kommer fram till.
