Annons

Svaga granskare utan makt

Granskningen av kommunerna har sina rötter i en reform från 1862. Den verkar inte vara up to date för att möta dagens krav.
Ledare • Publicerad 15 oktober 2010

Korruptionsaffärer i Göteborg. Realisationspriser på kommunal hemtjänst som sålts ut i huvudstaden till privata intressenter. Lagtrots i Lessebo. Tre av många exempel på att det finns grundläggande brister i styret av landets 290 kommuner. Det är inte enskilda exempel, utan de är delar av ett större mönster. Granskningen är svag. Domstolar kan trotsas och inga kan ställas till svars för att lagen inte följs.

Det kommunala självstyret i Sverige är tämligen starkt och ger också kommuner rätt till att genomföra till exempel en usel stadsplanering. Den rätten har en och annan kommun tagit fasta på. Men, mer allvarligt. Lagen är så skriven att dess fäder en gång utgick från att den skulle följas. Det finns vanligen inga straff för den som ignorerar lag eller domstol. Och till och med finns det inslag i kommunalrätten som inspirerar till lagbrott slår docenten Olle Lundin fast i en blytung rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Annons

Om ingen kommunmedlem överklagar ett beslut rinner nämligen besvärstiden ut och det olagliga blir lagligt. Kommunmedlemmarna anses då ha accepterat det fattade beslutet, lagligt eller ej. Därför menar författaren, har en kommunalrättslig miljö uppmuntrats där många tjänstemän och politiker fäster minimalt för att ibland inte säga något som helt avseende till lagen.

1862-års kommuner såg annorlunda ut. De var fler och mindre. Den omtalade laglighetsprövningen fungerade utmärkt när de beslutade antalet ärendena var få och medborgarna hade möjlighet att överblicka ärendelistorna. Ansvarsfriheten byggde på att principen om skadeståndsansvar för enskilda nämndledamöter gentemot kommunen. En möjlighet som ter sig fantasifull 2010. Det går inte att tänka sig att stämma en nämndstyrelseordförande för att nämndens underskott har vuxit.

Men revisionen har inte hängt med när kommunerna vuxit till att utgöra basen i välfärdsstaten. Ett försiktigt försök att stärka granskningsinstitutionen var beslutet att revisorerna själva inte längre ska ha möjligheten att sitta i kommunfullmäktige, men problemet med kommunrevisorernas politiska kopplingar och dess många gånger frånvaro av tyngre ekonomisk kompetens har inte behandlats. Och fortfarande kan kommunfullmäktige blott med en motivering avslå kommunrevisionens förslag på att inte bevilja ansvarsfrihet. Så kan självstyret fungera i praktiken.

Det är dags att den granskningsvåg som sköljt över statens myndigheter också når välfärdens bas, landets kommuner.

Martin Tunström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons