Svenska OS kan inspirera igen
På fredag tänds den olympiska elden i Japans huvudstad Tokyo. Nu utan åskådare. Diskussionerna om det ens kan hållas under pandemin har varit starka. Men mer långsiktigt finns det andra problem som finansieringen som gör att länder är kritiska till att anordna evenemanget. Tankarna förs just till spelens tidiga historia och Sveriges del i detta.
Efter några illa organiserade spel i tävlingarnas inledande år var det inget land som frivilligt anmälde sig till att organisera den sjätte olympiaden. Enligt historien skall då spelens grundare Pierre de Coubertin sagt att OS behövde Sverige. Fransmannen Coubertin var karismatisk men hade knappast svårt att övertala svensken i sällskapet, medgrundaren Viktor Balck.
Posten i den Internationella olympiska kommittén var långt ifrån Balcks enda merit. Militär, gymnast och fäktare i egen rätt. Författare av ett omfattande uppslagsverk om sporter och en organisatör av rang i det tidiga Idrottssverige. Få personer har gjort så mycket för sportandet. I likhet med sin föregångare Pehr Henrik Ling blev han genom sin ledande roll närmast en nationalikon för Sverige. Balck brukar även kallas för den svenska idrottens fader.
Genom att tävlingar och en mångfald av sporter uppmuntrades kunde inte bara god fysik värnas utan även många av de ideal som fortfarande vägleder idrottsrörelsen och de Olympiska spelen. Dygder och fredlig tävlan mellan länder inte minst. Solskensolympiaden var det sista spelet som organiserades av idealisterna innan världskrigen i ett halvt sekel skulle förmörka Europa.
Viktor Balck gick till svenska regeringen och fick som svar att det riskerade att bli för dyrt. En arena behövde byggas och staten hade inte råd att ta ur statsbudgeten för att betala arrangemanget. Även om det var en bråkdel av vad dagens spel kan kosta är det påtagligt hur likt diskussionerna går i dag.
Med en uppbackning av flera viktiga idrottsmecenater i Sverige som, tillsamman med Balck, gick i borgen för att spelen inte skulle kosta skattebetalarna kunde projektet gå av stapeln. Trots strejkande arbetare kunde Stockholms Olympiastadio byggas i tegel och granit på rekordtid. Ett arkitektoniskt mästerverk som är det äldsta i sitt slag som fortfarande används.
När nu länder åter igen börjar bli skeptiska mot att spelen anordnas med risk för dyra baksmällor kan det vara en källa till inspiration. Det finns knappast en brist på miljardärer som är intresserade av idrott. Men de har hittills varit mer benägna att köpa lag och klubbar än att bygga arenor och finansiera tävlingar.
Kanske kan privata intressen av olika slag gå i god för spelen när skattebetalare räds att utsättas för riskerna. De Olympiska spelen har en delvis fläckig historia. Men de är också en källa till inspiration. Till fysiska stordåd och möten över nationsgränserna. I fredlig tävlan och global folkfest. Det är en institution värd att värna.
