Sverige borde bli bättre på att läsa
OECD kommer under året presentera den första delen i en studie över vuxnas läskunnighet. Senaste studien genomfördes för tio år sedan och svenska forskare kopplade till projektet varslar nu om att resultatet förmodligen kommer att vara sämre än den mätningen. Man väntar sig ett resultat som tyder på att ungefär hälften av alla vuxna i vårt land har undermåliga läskunskaper.
Det finns flera skäl till detta. Forskarna lyfter fram Sveriges höga andel nyanlända samt att tidigare dåliga resultat i PISA-undersökningen som mäter högstadieelevers kunskaper nu kommer att märkas även i denna studie. Helt enkelt för att ungdomarna som då deltog blivit myndiga nu.
Det är förstås beklämmande. Läskunnighet har sedan reformationen haft en hög prioritet i Sverige. Då var det för att kunna tillgodogöra sig kristendomens grunder men den stora läskunnigheten har burit frukter som än i dag är svåra att överblicka.
Samtidigt som resultatet framstår som oroväckande dåligt visar det sig att Sverige står sig bra i internationell jämförelse. I den mätning som gjordes för tio år sedan kom Sverige på fjärde plats efter Japan, Finland och Nederländerna. Läsförståelsen delas av OECD in i fyra grupper där två anses vara under ribban och två över. Japan var det enda landet vars befolkning hade högre än sjuttio procent i de två bättre kategorierna. Norges staplar var då mycket lika Sveriges även om Sverige hade större dragning åt extremerna, alltså större andel av befolkningen i toppen och i den absoluta bottnen.
Men det är just denna grupp, de som av ett mycket svagt grepp om språket som väntas ha ökat nu när undersökningen skall göras igen. Läsförståelsen som väntas av denna grupp är att man kan få loss enstaka informationspunkter ur enkla texter, fylla i enkla formulär, avgöra vad en mening innehåller samt hänga med i kortare texter. Det är en grundläggande nivå som handlar om att klara sig i ett samhälle.
Forskarna som arbetar med den kommande studien räknar med att nästan trekvarts miljon vuxna människor i vårt land befinner sig på denna språkliga nivå. Det begränsar så klart möjligheterna till att följa med i samhällsdebatt och att uppfatta kulturella nyanser.
När pandemin bröt ut framträdde språkligt svaga områden med stor tydlighet och svenska myndigheter fick göra stora insatser för att översätta kritisk information angående smittan och restriktionerna, men man var inte tillräckligt snabb för att hindra dödsfallen från att bli oproportionerligt många i dessa områden.
Vårt samhälle ställer höga krav på tekniskt kunnande och digital vana på den som vill vara med. Men den biten går också att klara av utan att kunna svenska. Men vårt språk är också ett kulturspråk som är värt att erövra på grund av de dramatiker, författare och poeter som haft svenskan som modersmål. Med en kunskapskultur som värnar bildning kan andra se att det finns något att vinna på att lära sig svenska, det behövs inte bara för att få vardagen att fungera utan kan också vara en nyckel till insikter om människan och omvärlden.
