SVT är ute på tunn is

Ledare Artikeln publicerades
SVT:s huvudkontor – där det politiska är opolitiskt.
Foto:JONAS EKSTRÖMER / TT
SVT:s huvudkontor – där det politiska är opolitiskt.

SVT driver en politisk agenda på nyhetsplats. Den ansvarige utgivaren verkar inte förstå att den aktuella texten om föräldraledighet är politiskt laddad. Är de public service-anställda över huvud taget medvetna om att åsikter och fakta är två olika saker?

I onsdags publicerades texten "Jag köper inte era argument" på SVT Nyheter. Reportern Helena Zachariasson reducerar föraktfullt dem som väljer att dela ojämnt på föräldraledigheten till vanmäktiga offer för normer och strukturer.

Argumenten har vi alla hört förut, från representanter för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Att SVT tycker att denna text lämpar sig på nyhetssidan är däremot värt att höja ögonbrynen över.

"Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt", fastslår SVT:s sändningstillstånd. Att omyndigförklara vuxna människor, förneka det fria valet och försöka förklara alla beteenden med strukturer och normer, är varken opartiskt eller sakligt. Det är ett kristallklart vänsterpolitiskt ställningstagande.

Det rimliga för SVT hade varit att pudla, avlägsna texten från nyhetssidan och läsa igenom sina egna riktlinjer. I stället twittrade Ulf Johansson, ansvarig utgivare för SVT Nyheter, att texten minsann inte alls är politisk. Den innehåller nämligen inte några politiska förslag. Det är ungefär som att hävda att meningen "Stalinismen är en utmärkt ideologi" inte är politisk, eftersom den inte uttryckligen föreslår åsiktspolis och arbetsläger.

SVT är med andra ord inte bara nonchalant inför sitt uppdrag. Dess medarbetare verkar sakna förmågan att skilja åsikter från fakta. Hur är det möjligt? De är välutbildade personer och ska föreställa sitta med fingret på världens puls.

Ett svar är att skrämmande många journalister lever och verkar i en åsiktsbubbla. Fenomenet beskrevs kanske bäst av Paolo Roberto när han intervjuades av Hanna Fahl i P3 2008, och den senare blev förskräckt över att han inte är feminist. "Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som du, och så går du ner på fiket här och så tycker alla som du. Så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda".

Ironiskt nog bekräftar Zachariasson i viss mån detta i sin text. "Min bekantskapskrets består av högutbildade välavlönade människor med fina lägenheter och bilar". Det låter inte direkt som att hon utbyter åsikter med en heterogen blandning av människor. Kanske är det därför hon tror att hennes tolkning av jämställdhet är den enda som finns. Kanske är det av liknande orsaker Johansson inte förmår skilja en politisk text från en opolitisk.

Givetvis är det lockande lätt att behandla åsikter man själv håller med om som fakta. Precis som fakta är de ju byggstenar i ens världsbild. Men när man arbetar som journalist har man en skyldighet att skilja de båda åt. Särskilt när man jobbar på ett stort och inflytelserikt medieföretag. Särskilt när medieföretaget i fråga finansieras med licenspengar, som varje TV-innehavare är tvungen att betala oavsett hur lite han eller hon tycker om SVT.

Vad public service inte verkar förstå är att dess trovärdighet som opartiskt medium håller på att smälta bort. Om inte SVT börjar leva upp till sin egen standard om opartiskhet och saklighet har det snart inget existensberättigande över huvud taget.