Ta nästa tåg
Ibland måste man få fira: höghastighetstågen ställs in. Det vill säga, om det blir en högerregering så kommer projektet att läggas i malpåse. Beskedet var väntat men ändå viktigt. Prislappen för bygget har bara gått uppåt och befinner sig norr om tvåhundrafemtio miljarder kronor, samtidigt som de planerade stoppen, av naturliga skäl, blivit färre och färre.
Det har inte hindrat en osmaklig huggsexa bland kommuner som hoppats få en av stationerna på vägen mellan Stockholm, Malmö och Göteborg. Någon får gärna räkna ut vad slutnotan för deras uppvaktande av regeringen nu landat på.
Men som konservativ måste man vara medveten om sina svagheter. Växjö gick, på grund av ointresse för den nya tekniken, miste om den första stambanan när den drog genom landet. Det krävs inte så mycket fantasi för att fundera på hur staden hade utvecklats om Alvesta förblivit en liten prick på kartan när den stora stationen istället placerades i länets naturliga centrum, residensstaden Växjö.
De gångna tio åren har också inneburit ett osedvanligt gott investeringsklimat. Även för staten. Låga räntor och liten statsskuld var goda förutsättningar för att dra igång långa och storskaliga projekt för att långsiktigt utveckla landet. Men just höghastighetstågen var fel projekt. Vägtransporter och elektrifiering utvecklades under samma decennium i en helt annan takt än tågen och ser ut att erbjuda större möjligheter i framtiden, att låsa in en sådan jättesumma är i det läget ett stort risktagande. Även om det hade skapat många arbetstillfällen måste man se till den långsiktiga nyttan. Den första stambanan innebar en revolution för rörelsefriheten av ett slag som vi troligtvis inte kommer att få se igen.
Samtidigt som regeringen förberedde för höghastighetstågen skar man i underhållet av den befintliga järnvägen. Det är svårt att lösa dagens tågpussel, med snabbtåg, gods och regional trafik på samma banor, men det görs ännu svårare av att många växlar och knutpunkter inte fått den uppmärksamhet de behövt. Med mindre projekt hade man kunnat skapa ett robustare nät som gör tågtrafiken relevant i framtiden också.
Industrisatsningar i norr kräver järnvägar som tål tung belastning och även om vägnätet i Götaland är finmaskigt krävs fortfarande godståg för att forsla in och ut varor från hamnarna.
Det var Moderaterna som först lanserade idén om höghastighetståg mellan de tre storstäderna. Partiet har visat att man inte backar för att ta sig an stora byggprojekt, just nu ser det dock ut som att det bäst att vänta med sådant. Både på grund av konjunkturen men också på grund av den snabba utvecklingen inom transportsektorn. Men i partiets DNA finns annars en skepsis mot att staten skall ta sig an för mycket, och särskilt skuldsättning.
Det är viktigt att man vågar utmana även den instinkten för att se till att man inte går miste om goda möjligheter. Högern kan lätt ta på sig rollen som nej-sägare, den som tar ned orealistiska visioner på jorden. Men när man är i regeringsställning måste man kunna driva fram och förverkliga de egna visionerna om ett borgerligt samhälle.
