GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tekniken kan inte ersätta naturen

I skuggan av världskrigen tog tekniken stormsteg. Massproduktion och urbanisering drev på utveckling och förändringen från ett Europa präglat av åkrar och gårdar, till en kontinent där städer växer och bilar har tagit över landskapet.
Ledare • Publicerad 26 juli 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Andra världskriget rensade bort mycket av det politiska kaos som präglade mellankrigstiden. Europa låg i ruiner och den amerikanska kulturen och industrin erövrade världen. Atombomben gjorde att kriget mellan öst och väst kallnade. Men under hotet om total utplåning försökte människor förstå sin roll i en värld byggd av ingenjörer.

Människan har i decennier brottats med konflikten mellan teknikens frammarsch och naturens premisser.
Människan har i decennier brottats med konflikten mellan teknikens frammarsch och naturens premisser.
Foto: Henning Kaiser

1956 publicerade Harry Martinsson sitt magnum opus, ”Aniara: En revy om människan i tid och rum”. Det är ett versepos som följer rymdskeppet Aniaras resa och människorna som tvingats lämna sin älskade jord som förstörts av kärnvapenkrig.

Boken följer hur människorna sätter sin tilltro till tekniken. Maskiner som i längden inte kan rädda dem undan rymdens annalkande mörker. Martinssons vision av människan är medvetet profetisk. Den kan numera läsas med nya glasögon i en tid präglad av klimatångest.

Under samma period skrev den tyska författaren Ernst Jünger en annorlunda bok som ändå brottades med liknande problem. "Gläserne Bienen” från 1957, som nyligen publicerades på svenska under namnet ”Glasbin”, i översättning av Urban Lindström.

Historien handlar om en arbetslös kavallerist, som fått hela sin tillvaro upplöst av teknikens framsteg. Huvudpersonen söker en moraliskt tvivelaktig tjänst hos en industrimagnat som bygger sitt företagsimperium på att efterlikna och ersätta det naturliga med sin teknik. Förbrukningsbara robotar ersätter både människor och djur. I fokus står de bin vars verklighetstrogna svärm fyller industrialistens trädgård. De som samlar stora mängder nektar utan att själva hjälpa till att pollinera.

”Artificiell intelligens kan potentiellt frambringa ytterligare en industriell revolution som gör människan vilsen bland företagens verklighetstrogna ersättare.”

Det blir allt svårare att identifiera var livet slutar och maskinen tar vid. Hoten mot naturen och människans fria liv är likt hos Martinsson i centrum. Tillbakablickar till tider då allt verkade både enklare och mer harmoniskt hemsöker berättelserna i mötet med teknikens formande av människans verklighetsuppfattning.

Att maskiner ersätter mänskligt arbete är idag åter en brännande fråga. Artificiell intelligens kan potentiellt frambringa ytterligare en industriell revolution som gör människan vilsen bland företagens verklighetstrogna ersättare.

I boken Aniara tar berättelsen om skeppets mörka öde lätt över intrycket. Men som undertiteln pekar på är människan i centrum. Skeppets resa är lika mycket individens som mänsklighetens.

Men till skillnad från den dödliga människan eller skeppen som lämnar för att aldrig återvända börjar livet ständigt på nytt. Mänskligheten, djuren, kulturen och naturen reproduceras i stort sätt på samma vis som före industrialiseringen.

Förändringen är i hög grad utanför människans kontroll. Men varje människa ett ansvar att bevara och förmedla livets särställning och värde. Det är både ett etiskt ställningstagande och premissen för livets fortbestånd. Det får inte förloras i utvecklingens fartblindhet.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.