Annons

Tidöavtalets pyrande fara

Det har pågått i ett antal dagar nu. Oväsendet kring Johan Pehrsons beskrivning av Sverigedemokraterna som en ”jävla sörja”, och hans i samma andetag fördömanden av deras förslag inför Tidöavtalet som ”skit” som han själv minsann lyckats stoppa. Pehrson trodde han var bland lojalister när han lade ut texten men misstog sig, och strax var det ute bland rubrikerna.
Ledare • Publicerad 22 november 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Så Sverigedemokraterna fick sedan intyga att Pehrson bett om ursäkt för det där, varefter en ny diskussionsrunda vidtog bland kommentatorer om det var lämpligt att be om ursäkt eller inte.

Det står faktiskt i avtalet att parterna skall uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras företrädare. Hela historien understryker hur välbetänkt denna passus är.

Annons

Men i ett än vidare perspektiv finns anledning att erinra sig en besläktad fara för samarbetet. I två avseenden finns generella förbehåll mot innehållet i Tidöavtalet. Förslagen måste kunna gå att finansiera och stå i överensstämmelse med internationella konventioner. Båda villkoren är rimliga men placerar tolkningsföreträdet tydligt hos regeringen och Moderaterna.

Det verkar i det här läget inte finnas någon annan vilja hos någon av parterna än att vårda allt vad avtalet omfattar. Den svagaste länken Liberalerna hålls ändå ihop av Pehrson. Vi kan nog förvänta oss att den andan lever kvar ett bra tag under mandatperioden. Men hur länge innan regeringspartierna blir för bekväma? Däri ligger en fara.

Foto: Stefan Jerrevång / TT

Under ett år går allt som det skall, även under andra. Men tredje? Det är oerhört lätt för de parter som befinner sig innanför Regeringskansliets väggar att slappna av och ta den där lufsen som står utanför för given. Har man vant sig vid att maskineriets hjul rullar som de skall blir det allt mindre psykologiskt angeläget att ägna tid och kraft åt att vårda avtalets bokstav.

”Det är oerhört lätt för de parter som befinner sig innanför Regeringskansliets väggar att slappna av och ta den där lufsen som står utanför för given.”

En förnöjsam tillvänjelse sker måhända gradvis och frestelsen att börja nagga det ena eller andra i avtalet kanten med hänvisning till ansträngda finanser eller en riktigt formalistisk tolkning av någon konvention, blir allt större. Det är inte givet men det är lätt hänt.

Maktarrogans som kryper på, är ett annat sätt att uttrycka det.

Det behöver inte vara en konspiration, det är en fråga om allmänmänsklig psykologi. Men det spelar mindre roll. Konsekvensen, risken att Sverigedemokraterna ilsknar till och begär en misstroendevotering, är det väsentliga. Det är en fara som regeringspartierna måste träna sig att ge akt på – hos sig själva.

Om några dagar har Liberalerna landsmöte. Då kommer oppositionen mot Tidöavtalet rasa allt vad den orkar. Johan Pehrson får svårt att ge dem ett enda köttben, åtminstone vad gäller retoriken. Det blir ett slags eldprov. Men bara för att han är den främste att behöva hantera sådant är han inte den ende.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons