GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tillsynslogik som ett barn förstår

Vad sägs om att lärare slutar sätta betyg på elever och eleverna får sätta betyg på sig själva i stället? Till och med eleverna själva, hur små de än är, skulle snabbt inse att det vore dårskap. Tioåringen skulle skaka på huvudet. Ja, alla utom de miljöpartister som vill avskaffa betygen helt skulle vifta bort tanken. Principen att ingen skall få utvärdera sig själv är djupt förankrad i människans sinne för följdriktighet.
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Ändå letar sig den där tankerötan ut i olika delar av samhället. Eller ut, låt oss säga upp i samhället. Ända till dess topp. Till statliga myndigheter.

Ett antal forskare uppmärksammar nu på DN Debatt det otyg som infunnit sig i svensk statsförvaltning som innebär att myndigheter granskar sig själva. De har granskat hur utvärderingar genomförs av myndigheter inom närings- och innovationspolitik. Resultatet är inte uppmuntrande. Myndigheterna i fråga anlitar nämligen gärna externa konsulter som i sin tur skönmålar läger, för att göra en grov sammanfattning.

I de få fall (inte ens en tredjedel) då riktiga tillsynsmyndigheter, som Tillväxtanalys och Riksrevisionen, utförde mönstringen var slutsatserna betydligt mindre smickrande för myndigheten i fråga.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Som forskarna påpekar är det inte särskilt konstigt att det blir så inom ramen för ett förfarande där konsulter tävlar om att få ett lönsamt uppdrag. De har incitament att bli kända för att ge ”snälla” resultat. Och logiken gäller förstås alla myndigheter. Pisa-skandalen rungar i bakgrunden.

Inte det minsta märkligt. Svenska generaldirektörer kanske uppvisar förvånade miner över detta. Tioåringen gör det inte.

Men vad som i alla fall är hjärtskärande är att Sverige, åtminstone utifrån ett idealistiskt perspektiv, bör vara det sista land att uppvisa den här åkomman. Här om någonstans tänks ett ämbetsmannaideal sitta i vägarna på myndigheter och bjuda korruption och egenintresse motstånd. Men tiderna förändras.

"Svenska generaldirektörer kanske uppvisar förvånade miner över detta. Tioåringen gör det inte."

Till den dystra bilden skall läggas att det dessutom finns tecken på att det blir värre. Som författarna noterar har även svenska universitet sedan några år fått möjligheten att utvärdera sig själva – ”… med risk för samma sorts förvanskning av verkligheten även inom den högre utbildningen”.

Det svenska bedömningsväsendet är inte i acceptabelt skick. Men lösningen behöver inte vara komplicerad. På DN Debatt listas också vad som göras bör. För det första bör det över huvud taget inte vara tillåtet för en myndighet att utvärdera sig själv, varken internt eller genom att upphandla bedömningen som en tjänst.

För det andra behöver tillsynsfunktionen, alltså den statliga, stärkas. Detta blir ju också en naturlig följd av att konsultsverige eller myndigheternas egna tjänstemän inte handhar uppgifterna i fråga. Och för det tredje förstärka departementens ställning i detta gentemot myndigheter och politiker, som ju har intresse av att sockra verkligheten.

Åtminstone de första två förslagen är fullkomliga självklarheter kan tyckas. Men detta slags sunda förnuft tar sannolikt stopp vid Rosenbad. Åtminstone under innevarande mandatperiod.

Läs mer