Tomheten på Röda torget
Av de bilder som visats från paraden i Moskva kan man bara se en ensam pansarvagn. En T-34, rent av ett museiföremål. Den producerades under 40- och 50-talet för att sedan bli ersatt av T-55. Den sistnämnda har det funnits gott om och Ryssland har skickat en del av vad man sparat till fronten.
Så gamla vagnar fungerar dock inte i moderna krig, dels för att vapnen inte håller måttet, dels att de inte har underhållits under alla år. Den ensamma pansarvagnen på Röda torget visar hur illa ställt det är.
Ryska förluster i Ukraina är svåra att bedöma. Men via bildbevis har åtminstone förlusten av pansar kunnat räknas. Lågt räknat har man förlorat över 1800 vagnar (CNN 19/4). Offensiver in i Ukraina blir i praktiken dödfödda vid det här laget. Vad som återstår för Ryssland är att gräva ner sig och hoppas att dess legosoldater med sin brutalitet ska vara nog för att få Ukraina att vika sig.
Nu är det bara myter och lögner som håller Ryssland ihop. Den så kallade ”Segerdagen” var nog så pinsam för ett år sedan. Då tänkte sig nog många att en vinst mot Ukraina skulle firas, Kreml själv trodde på att allt skulle vara klart på fyra dagar. Men någon framgång har inte såtts, varken förra våren eller det år som gått sedan förra paraden. Lögnerna och uppvisningen är främst menat för en rysk publik.
I Putins tal på Röda torget menas det att kriget skulle vara omvärldens fel. Att det därutöver skulle vara en fortsättning av Rysslands roll i andra världskriget och Sovjetunionens kamp då mot nazismen.
Men stora delar av Rysslands deltagande i andra världskriget är i denna mytbildning höljt i dimmor. Sovjetiska alliansen med Nazityskland, Molotov–Ribbentrop-pakten, gav klartecken för både nazisternas invasion av Polen och kommunisternas invasion av Finland. Efter att pakten brutits blev Sovjetunionen beroende USA:s produktion av mat och maskiner, inte minst lastbilar. Vilket innebar i sin tur att ryska fabriker kunde fokusera på T-34:an.
Att det var Ryssland som först allierade sig med nazismen, samt att östfronten inte skulle ha vunnits utan amerikansk hjälp, är inget som Putin tar upp. I stället handlar det om att Ryssland påstås utsättas för krigshets, när det är på Putins order som grannlandet Ukraina invaderats.
Att Rysslands ledning nu blickar tillbaka till nittonhundratalet början för att motivera sitt agerande är mest av allt talande för hur illa skadad den ryska självbilden har blivit. Sovjetmyten om dess egen antifascism har blivit fundamental, samtidigt som aggressivitet förvrängs till självförsvar.
Kriget i Ukraina har avslöjat vad den ryska krigsmakten egentligen är. Vad som visas upp den nionde maj varje år är en potemkinkuliss. En fasad som ska skrämmas. Men som så snart den ska komma till användning faller isär.
Kriget som följt den ryska aggressionen är dock fullt verklig. Det är inte försvar utan ett ryskt försök att utplåna Ukraina som självständig nation. Det kommer dock inte gå. Så länge man fortsätter syna bluffen.
