Tondöv Brysselfogde

EU-företrädare tycker att Sverige betalar för lite till unionen samtidigt som vi per person betalar mest av alla.

Publicerad 24 augusti 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

EU-kommissionens generaldirektör för budgetfrågor är på besök i Sverige. Gert-Jan Koopman har ett uppdrag som kan liknas vid en statssekreterares, han bistår kommissionären inom politikområdet. Under hans besök uttalade han att det är kommissionens uppfattning att Sverige betalar för lite i EU-avgift:

”Sverige är ett mycket rikt medlemsland och jag tycker inte att det är orättvist att be Sverige betala genomsnittet av vad andra betalar.”

Annons

På ett sätt stämmer det. Sverige betalar bara 0,7 procent av BNP till unionen trots att genomsnittet bland medlemsländerna är 0,8. Det innebär att vi bär en mindre börda än andra länder och Koopman vill höja vår avgift med fyrtio procent de kommande åren.

Samtidigt är Sverige det land i unionen som per invånare betalar in mest efter att man räknat bort EU-stöden. Vi får ut minst jämfört med hur mycket vi betalar in per person. Detta gäller förstås bara i reda pengar.

Det finns många andra fördelar med att vara med i unionen. Den fria rörligheten gör varor och tjänster billigare. Detta märks dock mest bland företagsägare och de anställda som är insatta i bolagets ekonomi. För övriga löntagare är det nog mer oklart hur EU-medlemskapet konkret förbättrar människors vardag. Utländska hantverkare har förstås inneburit att fler kan leja bort renoveringar men de har också åtföljts av stöld- och inbrottsligor, som är svåra att stoppa just på grund av den fria rörligheten.

Förra året genomförde EU-kommissionen en förändring i klassificeringen av sitt jordbruksstöd för att större del av det skall kunna gå till redan utvecklade delar av unionen. Det är inte omöjligt att detta skulle kunna innebära att svenska jordbrukare får del av mer EU-pengar. Troligast är dock att pengarna landar i Frankrike och Tyskland. Om man vill öka den ekonomiska vinsten av ett svenskt medlemskap är det bättre att ta strid för att EU-avgiften inte höjs.

Det har hittills varit regeringens linje. Socialdemokraterna har dock investerat politiskt kapital i en utvidgning av EU:s ansvarsområden nämligen inom social- och arbetsmarknadspolitiken. Det är svårt att se hur man skall kunna kombinera dessa nya uppgifter utan att också öka kostnaderna. Resultatet lär bli att regeringen viker sig för kommissionen. Och att svenskarna får ännu mindre för sitt EU-medlemskap.