Twitter ställs på sin spets
Insatserna i striden mellan president Donald Trump och Twitter höjdes rejält natten till fredagen då den förre på nytt fick se en av sina tweets varningsmärkt. Detta bara någon dag efter att Trump utfärdat ett presidentdekret riktat mot sociala medier-företag i allmänhet och Twitter i synnerhet.
Då hade Trump precis fått en tweet faktakollad genom en länk av Twitter (varken Trump eller Twitter var särskilt sakliga i det fallet, men det är en annan sak) och han deklarerade att det nu fick var nog med high tech-företagens censurering av konservativa röster.
Trumps beskrivning var som så ofta överdriven men alls inte tagen ur luften heller. Under senare år har rests ett allt högre berg av anekdotisk bevisföring och vittnesmål inifrån om att high tech-företagen tränger ut högeråsikter från sina plattformar. Eller vad överlag vänsterliberalt sinnad personal på företagen i ett mer upphettat politiskt klimat anser vara höger, vilket nog är en viktig förklaring till att utvecklingen har gått hithän.
I alla händelser har situationen kommit att bli allvarlig. Inte främst för att den ena sidan av det politiska spektrumet missgynnas utan för att de här jättarna, som har de facto-oligopol på den digitala debattmarknaden, över huvud taget använder censur och pekpinnar. Det är ingen höger-vänsterfråga utan en generell yttrandefrihetsfråga.
Det finns ett pedagogiskt problem i detta och det är det faktum att just Donald Trump gör sig till katalysator för kritiken. Som den politiska miljön har kommit att bli innebär det att många som annars skulle se objektivt på frågan instinktivt tar Twitters parti och förutsätter att företaget står på den ”goda” sidan.
Men det här är inte en fråga om Trump. Hans utfall kan vara hur lynniga och skräniga som helst, det är likväl en fråga om just Twitter. De förtjänar att sättas i kikarsiktet. Trump - eller vilken amerikansk president som helst - borde snarast ha agerat tidigare.
Twitter liksom andra high tech-bolag skyddas av en lag från mitten av nittiotalet som skyddar dem från stämningar från kunderna eftersom de antas vara fria kommunikationsplattformar på samma sätt som telebolagen. Men till skillnad från Tele2 och andra som låter folk säga vad de vill i mobilerna tar sig Twitter ändå friheten att censurera och plocka bort folk efter behag.
Man missbrukar alltså sin rättsligt privilegierade ställning. De som försvarar high tech-bolagens agerande med att de är privata företag som skall få göra som de vill sitter tysta som möss inför detta faktum.
Facebooks vd Mark Zuckerberg inser vartåt det lutar och har nu bedyrat att hans företag inte skall vara överdomare för vad som är sant och falskt men faktum är att Facebook knappast har betett sig så mycket bättre än Twitter i de här avseendena.
Presidentdekretet ter sig i förstone ganska ändamålsenligt, för det riktar sig just mot sociala medier-bolagens eventuellt olagliga roll som åsiktsredaktörer för vad som från början förklarades vara fria rum.
Fortsättning följer. Men vad som är viktigt här är att bilden inte sätts av att det är en kamp mellan Trump och Twitter. Då vore det bara ett krogslagsmål. Vad som ställs på sin spets är viktiga principer kring yttrandefrihet.
