GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Uppdraget borde vara slutfört i Mali

Det var rätt att skicka specialförband till Mali, men när demokratin ter sig avlägsen har motiven för den svenska insatsen försvagats. Rejält.
Ledare • Publicerad 19 oktober 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Terrorbekämpning pågår.  När afrikanska ledare sviker demokratin kan Sverige emellertid inte längre bidra.
Terrorbekämpning pågår. När afrikanska ledare sviker demokratin kan Sverige emellertid inte längre bidra.
Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten/Swedish Armed Forces

Så sent som i september meddelade försvarsminister Peter Hultqvist (S) att det saknades skäl att ompröva det svenska militära deltagandet i Mali. I veckan kom sedan beskedet att den svenska specialförbandsinsatsen i det franskledda operationen Task Force Takuba fasas ut och att deltagandet i den större FN-ledda insatsen ska avslutas helt 2024.

Insatserna i Mali ska ses mot bakgrund av två olika perspektiv som kännetecknar svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Den stora insatsen var politiskt viktig för tidigare utrikesminister Margot Wallström. Deltagandet i en FN-ledd mission var prioriterat.

Och för Peter Hultqvist handlar specialförbandsinsatsen om att bygga relationer med Frankrike. Tanken är att om Sverige utan egna större strategiska insatser i regionen bidrar med militär spetsförmåga så får vi militärt stöd i ömsesidig anda om vi behöver hjälp.

Motiven för insatsen i Sahelregionen var starka. En ”failed-state” - en stat som inte längre fungerar – blir en krutdurk och en katalysator för internationell terrorism som riskerar att sprida sig till omgivningen och mot Europa.

Internationella insatser omges emellertid av målkonflikter och dilemman. Efter två statskupper i Mali är det samtidigt svårt att motivera insatserna i termer av demokrati. När regeringen i Mali dessutom söker stöd av ryska legoknektar från Wagner Group - kontraktskrigare som deltar med Moskvas goda minne i ett flertal konflikter i världen - blir ett svenskt militärt deltagande omöjligt att motivera.

Kritiken mot insatsen kommer också från tungt håll. Förra ambassadören i Mali, Diana Janse, är i sammanhanget ingen duva, men har i starka ordalag vänt sig mot en förlängning av insatsen utifrån demokratiskäl. Hon är för övrigt riksdagskandidat för Moderaterna.

Relationen med Frankrike är central i sammanhanget.

Efter Brexit blir Frankrike allt viktigare för Europas säkerhet. Landet har en permanent plats i FN:s säkerhetsråd och är det enda EU-landet med egna kärnvapen. Lägg därtill att republiken ser sig som en global aktör. I Stilla Havet, Fastlands-Kinas närområde, finns franska territorier som Polynesien och Nya Kaledonien. I Sydamerika finns det franska departementet Guyana som också har full EU-status.

”De försvarspolitiska avtalen börjar bli många och de ställer också krav på Sverige. Den juridiska statusen är också oklar.”

De försvarspolitiska avtalen börjar bli många och de ställer också krav på Sverige. Den juridiska statusen är också oklar. Avtalen är av politisk natur och kan brytas. Och helt klart är det regeringens strategi att runda ett Natomedlemskap genom att sluta bilaterala avtal med försvarsalliansens medlemmar.

Samtidigt sluter också Natomedlemmar avtal och samarbeten med varandra, Det finns alltid en oro över att enskilda Natoländer vid en konflikt som rör ett enskilt land, exempelvis efter någon form av antagonistiskt angrepp från Ryssland, inte när det väl gäller sluter upp till dennes försvar enligt alliansens fördragsregler.

Det är inget argument mot Nato, men det är ett motiv för strategiska samarbeten, med Danmark, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Och med USA.

Ändamålen helgar dock inte medlen. Om det inte finns någon demokrati att försvara saknas anledning att skicka svenska soldater till regionen. I vart fall om man som stat har demokratifrämjande högt på agenda i utrikespolitiken.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.