Utmanad rättstradition

Sverige är en väl fungerande men också en hotad rättsstat. Det är värt att komma ihåg den här veckan när det pratas rättsfilosofi kring fikaborden. Nyheterna om att Mattias Flink och Mats Alm rör upp känslor och skapar diskussioner.

Ledare • Publicerad 9 juli 2010

Oavsett vad vi tycker i fallen måste vi konstatera att Sverige är en väl fungerande rättstat. Att Flink ges vård och till slut slussas ut i samhället är inte en triumf för våldet utan för humanismen. Alm släpps inte fri därför att han lyckats vilseföra rättssamhället, utan därför att svensk lag går långt för att undvika att döma oskyldiga. Det som många debattörer säger är tecken på slapphänthet och dekadens är i själva verket prov på principfasthet och värdighet.

Men det svenska rättssamhället är också ifrågasatt. Hoten återfinns framförallt i två ismer på vänsterflanken: värderelativismen och kulturrelativismen.

Enligt värderelativismen finns det inte rätt och fel. Allt handlar om perspektiv. Offren är förövare och förövarna är offer. Straff är därför aldrig rätt. Domstolar och polis kan egentligen läggas ned. Pengarna borde istället läggas på social utjämning.

Kulturrelativismen säger att ingen rättstradition är bättre än någon annan. Det är okej att diskutera om muslimska kvinnor verkligen ska rätt till samma del av arvet som kristna eller om vi inte borde anpassa svensk lag till sharia. Rätt och fel kommer av kulturen och därför behöver människor inte vara lika inför lagen.

De här ismerna lever i högsta välmåga. De lyfts fram vid universiteten, på kultursidor och i något mer nyanserad form också i rödgröna handlingsprogram. Vi bör vara medvetna om att de utmanar svensk rättstradition.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.