Omständigheterna kring Tidöavtalet är inte komplicerade. Det omfattar fem samarbetsområden och ytterligare några punkter vid sidan av. Exakt vilka reformer, förändringar, lagförslag som man skall genomföra står tydligt nedpräntade. Allt vad som överenskommits står att läsa i avtalet. Det är förmodligen inte svåröversatt. Ändå har företrädarna från EU-parlamentet uppenbarligen inte satt sig att läsa innehållet. Där står till exempel att Sverige kommer fortsätta följa internationella konventioner. Det som inte uttryckligen omfattas av avtalet… tja, omfattas inte av avtalet.

Det är inget fel i att parlamentet tar sig för att informera sig om politiska förhållanden i medlemsländerna som gör ledamöterna konfunderade. På något plan är det väl bara bra. Men det berör en gammal fråga som legat och slumrat i många år, nämligen vad EU-parlamentets uppgift egentligen är?

Eller frågan kanske skall ställas annorlunda: Söker EU-parlamentet sin uppgift?

EU består först och främst av sina nationalstater. Därutöver av EU-domstol, EU-kommission och Ministerråd som har definierade funktioner. EU-parlamentet är däremot lösare i formerna. Det sägs finnas till för att minska något som kallas EU:s ”demokratiska underskott”.

Underskottet såvitt det kan sammanfattas handlar om det faktum att det inte finns någon enhetlig demokratisk arena vid sidan av de nationella parlamenten. Därför tänks det vara bra med ett EU-parlament. Men eftersom makten i EU ändå skall befinna sig i en relation mellan medlemsländerna och Kommissionen är parlamentets befogenheter kraftigt begränsade.

Politisk makt är ett nollsummespel och ekvationen i det här fallet är enkel: ju mer beslutandemakt till EU-parlamentet desto mindre i de nationella parlamenten. Det ”demokratiska underskottet” är ett rent bedrägligt uttryck. Varje steg för att lösa detta underskott, att ge EU-parlamentet mer befogenheter, är med nödvändighet ett steg mot mer överstatlighet. I klartext mot Europas förenta stater, en federal union.

Ett politiskt organ som befinner sig i ett sådant spänningsfält strävar självt mot att maximera sitt inflytande. Det är så nära en naturvetenskaplig lag man kommer inom politiken. Så ja, EU-parlamentet söker sin uppgift. Eller uppgifter. För de som inte vill se de enskilda EU-ländernas suveränitet beskäras är det en tendens som bör stävjas.

Men visst är det klart att den här delegationen är välkommen att få höra vad för avtal den svenska riksdagens partier har träffat med varandra, om den nu inte kunnat skaffa den informationen på annat sätt. Det är inte dramatiskt. Men när en sådan scen uppkommer är det värt att hålla i minnet vem som är husets ägare.