Vad är planen för Lessebo?
Det är oroande att läsa om att Lessebo har högst arbetslöshet i landet. I våras var närmare femton procent av arbetskraften i kommunen utan anställning. Den stora andelen nyanlända i kommunen är en viktig förklaring till den höga arbetslösheten i pendlingskommunen: praktikplatser och arbetsförberedande insatser kan bara göras inom kommunens gränser. Kommunalrådet Lars Altgård (S) pekar på att det finns för få företag och för liten statlig närvaro.
Samtidigt undrar man hur planen för att lösa situationen ser ut. Kommunen har pekat ut befolkningstillväxt som nyckeln till en bättre ekonomi. Och dessutom en befolkningstillväxt kopplad till migration. I årsredovisningen för 2019 framgår att Lessebo får in drygt trehundra miljoner kronor i kommunalskatt och drygt tvåhundra miljoner i statliga bidrag. Det är nästan hälften av den kommunala ekonomin som är beroende av bidrag.
”En avgörande faktor både för kommande intäkter i skatte- och kostnadsutjämningen, och kostnader i verksamheterna är antalet kommuninnevånare. Därför är vårt mål med 10 000 invånare ett viktigt mål som vi alla måste hjälpas åt för att uppnå.”
Det är ett märkligt perspektiv när man i samma veva fått reda på att man har landets högsta arbetslöshet. Altgård har till och med gjort analysen att det finns för få företag i kommunen, men ändå sätts befolkningsökning före företagsklimat i presentationen av årsredovisningen. I Svenskt Näringslivs kommunranking över företagsklimat återfinns Lessebo för det mesta runt plats tvåhundra av tvåhundranittio. Det säger förstås inte allt, men bidrar till bilden. Inte minst när kommunalrådet pekar på att det saknas privata arbetsgivare i kommunen.
Att se befolkningstillväxt som ett recept för framgång är vanskligt. Särskilt med de gångna årens stora invandring. Det statliga ansvaret för nyanlända gäller bara i två år sedan måste kommunerna stå för försörjningsstöd. Den långsamma etableringen på arbetsmarknaden gör att kommunens utgifter kan komma att bli stora under lång tid. Statliga stödformer är inte en hållbar plan.
Ytterligare ett problem med Lessebos mål om att bli tiotusen invånare för att förbättra ekonomin är att det bygger på att de som kommit dit stannar. Men det uppstår inte arbetstillfällen bara för att människor finns på orten. Det går att ha ambitioner för integrationen samtidigt som man inte hämmar människor.
Tidigare i höstas intervjuade tidningen Dagens Samhälle Peter Lindroth som var kommunalråd i Karlsborg när den lilla västgötakommunen 1999 förlorade femhundrafemtio arbetstillfällen i samband med att flygflottiljen lade ned. Allmännyttan rev trettio procent av sina hus och Lindroth blev hårt ansatt när han inte ville sätta ett mål om befolkningstillväxt. Det som gjorde att kommunen kunde gå sin egen väg var balanskravet som satte press på att finanserna måste vara i ordning. Det är inte en självklarhet att kommuner mår bra av att växa snabbt.
