Vad är vår yttrandefrihet värd?
Kring Nyans var en liten skara av närmast sörjande. När partiledaren Mikail Yüksel förklarade att de bara hade bluffat med att dockorna skulle hängas upp för att man bara ville spela offentligheten ett principiellt spratt märktes ingen jordbävning direkt. Inte heller hos de än färre Afs:arna som stod blickstilla och höll sin banderoll där de krävde återvandring.
Med andra ord stod ett gäng dårfinkar och blängde på ett annat gäng dårfinkar.
Men scenen var en vinst för svensk yttrandefrihet. Den är tänkt att vara så pass generös att den omfattar energiska haverister.
Därför är det beslut som fattades kring kulturföreningen Apallarkernas planerade koranbränning dramatisk. De ansökte om att likt Paludan få bränna en koran utanför Turkiets ambassad den nionde februari. Men polisen sade nej. Varför? För att det skulle kunna orsaka ”allvarliga störningar av den nationella säkerheten”. I klartext förhöja risken för islamistiska terrordåd mot Sverige.
Beslutet är överklagat men i praktiken innebär det att det tills vidare är förbjudet att bränna en koran på allmän plats i Sverige. Det är ingen hotbild mot Stockholm det är frågan om utan mot Sverige. Det spelar alltså ingen roll var man ansöker om tillstånd.
Polisen kan mycket väl ha gjort en korrekt bedömning. Och det är fråga om ett synnerligen idiotiskt tilltag av Apallarkerna. Men det är vid sidan av saken. I alla fall om saken är principiell. ”Terrorister ska aldrig få tysta oss” brukar det högstämt låta när ett terrordåd gått av stapeln i ett västland. Men vad är det som har skett i Sverige just nu om inte precis det? Att yttrandefriheten har vikit undan för risken för våld?
””Terrorister ska aldrig få tysta oss” brukar det högstämt låta när ett terrordåd gått av stapeln i ett västland.”
Tills beslutet eventuellt hävs av förvaltningsrätten har Sverige infört en hädelselag som täcker koranen. Och just koranen, inte bibeln eller Toran.
Sverige hade en hädelselag fram tills lagen om trosfrid togs bort 1970. Progressivt förvisso, men om det var så värst klokt är en annan sak. Finland har kvar en sådan lag och har inte störtat ned i medeltida mörker för det.
Frågan är om det är politiskt möjligt att återinföra en trosfridslag om man väl har avskaffat den. Men en sak är säker: om vi tycker att yttrandefriheten faktiskt bör få stryka på foten till förmån för någon form av aktning för det heliga, då bör en sådan sak debatteras och gå genom den demokratiska processen. Eller så är vi beredda att ta risker för att behålla den yttrandefrihet vi har.
Två legitima alternativ. Men det som nu hänt är att vi har låtit andra definiera gränserna för vår yttrandefrihet och med hotet som vapen. Den demokratiska processen har reducerats till en säkerhetspolitisk avvägning. Det är det sämsta tänkbara av tillstånd.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.