Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vad kommer efter Asterix och Iznogoud?

Alla känner till Asterix. Men hur många har hört talas om Oumpa-Pa? Oumpa-pa är en serie om en indian som under sent sjuttonhundratal blir vän med en fransman och upplever en massa äventyr med denne. De är ett omaka men kärt radarpar precis som Asterix och Obelix. Det är ingen slump för författare och tecknare är René Goscinny och Albert Uderzo, alltså samma upphovsmakare som till Asterix.
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Goscinny var ett produktivt geni. Han hann också skriva manus till Lucky Luke och Iznogoud. Återigen, den förra känner alla till men inte den senare.

Det är synd för Iznogoud är alldeles hejdlöst rolig. Iznogoud är storvisir i Bagdad under dess tid i ett medeltida kalifat. Iznogoud är liten och ondskefull och har bara en tanke i huvudet: att bli kalif istället för den sittande kalifen, den tröge men älskvärde Harun Al Sindar. Iznogoud försöker med hjälp av sin skeptiske tjänare Brah At Hamed (märk ordlekarna i alla tre namnen) i avsnitt efter avsnitt hitta nya kreativa sätt att röja kalifen ur vägen men lyckas varje gång klanta till det såpass att han själv faller offer för sin egen illvilja.

Foto: JOERG SARBACH

Iznogoud öser ur skattkistan av pojkboksbilden av österlandet: det är flygande mattor, trollformler som skall läsas baklänges, gropar utan botten, talande djur, saker som gör så att man försvinner, magiska speglar, magiska sandaler - allt absurt, barnsligt och jättekul.

Sådana serier görs inte längre. Men inte bara för att det saknas sådana som Goscinny. Framför allt är de inte kulturellt tillåtna.

Minns hur man försökte rensa ut Tintin från Kulturhuset i Stockholm för några år sedan. Det var ingen isolerat tokstolleri utan ett uttryck för den ideologiska renhet som modern vänster samlar energi ur.

Asterix bild av britter, spanjorer, greker, korsikaner och andra är med dagens politiska glasögon grovt stereotypa. Precis som Iznogouds värld är en massiv reproduktion av västerländsk orientalism som en förgrämd skulle uttrycka det. Det är otänkbart att förlag skulle våga ge ut sådana alster idag, hur välgjorda de än vore. Det skulle inte vara någon ände på kultursidornas litanior om hur problematiska och rasistiska de är.

Sådana reaktioner är inte bara trista utan även destruktiva. De här typen av serier är inte bara underhållande utan ger också barn och ungdomar bilder som binder upp minnet och gör det därmed lättare att ta in mer realistisk information om de här historiska världarna. De är inte ett hinder för förståelse av kulturer utanför den egna nästippen utan tvärtom ett hjälpredskap.

Men sådant går inte inte in i den sortens huvuden som vill sortera ut och sätta varningstexter. Och trots deras bakslag med Tintin är det de som har tidsandan på sin sida. Den som har Asterix och Iznogoud hemma gör klokt att spara dem på något säkert ställe tills vår västerländska kultur blir mindre totalitärt hispig.

Läs mer