Vad väntar regeringen på?

Arbetslösheten i landet beräknas bli 7,8 procent i år och stiga till 8,4 procent 2013 och 8,5 procent 2014. Enligt Arbetsförmedlingen beror den ökade arbetslösheten på framförallt två saker. Den ena är att konjunkturen försämras kraftigt. Den andra rör regeringens politiska åtgärder och Arbetsförmedlingens eget uppdrag – som regeringen har breddat i syfte att öka fokus på jobb för nyanlända och sjukskrivna. Den andra förklaringens kraft kan dock ifrågasättas. Det utökade uppdraget har visserligen inneburit att fler har skrivits in vid Arbetsförmedlingen, men i många fall rör det personer som inte heller innan befann sig i sysselsättning, vilka nu har synliggjorts i statistiken.

Låt oss dock uppehålla oss ett slag vid Arbetsförmedlingens uppdrag. Problemet är egentligen inte att uppdragets omfattning har ökat, utan att förmedlingsverksamheten brister. Det beror dels på att jobbpolitik inte enbart kan bestå i att fokusera på att få fler att söka jobb. Det måste finnas jobb att söka också – och då krävs en företagsvänlig politik.

Arbetsförmedlingen bör dessutom se självkritiskt på sitt uppdrag. Varför brister förmedlingen? Enligt rapporten Matchning på den svenska arbetsmarknaden, som Nils Karlson och Ola Skånberg vid forskningsinstitutet Ratio har tagit fram för Framtidskommissionen, har matchningen på arbetsmarknaden försämrats de senaste decennierna. Problemen med att förmedla rätt person till rätt plats sträcker sig längre tillbaka än Arbetsförmedlingens utökade uppdrag.

I slutet av sommaren var det förvånansvärt nog Socialdemokraterna som talade om privata alternativ och att anslagen bör styras av hur många jobb som förmedlas. För en tid sedan initierade förvisso Kristdemokraterna att de vill se fler privata arbetsförmedlingar. Men när till och med S verkar vara mer angeläget om att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen, går det inte annat än att undra vad regeringen väntar på.