Vad vilja miljöpartisterna?
Efter att rena rama kavalkaden av män valde att kandidera till posten som nytt språkrör för Miljöpartiet landade partiets valberedning till slut på ett namn att nominera. Det blev Daniel Helldén – statsvetare, riksdagsledamot och Stockholms stads tidigare trafikborgarråd under perioden 2014-2022. För en bredare, nationell allmänhet kanske mest känd för sitt arbete för miljözoner i Stockholm och en av de drivande bakom stadens arbete med så kallad ”feministisk snöröjning.”
Till skillnad från de övriga i uppsjön av manliga kandidater var Helldén den enda som också meddelade att han är redo att utmana Märta Stenevi om makten ifall partiet bestämmer sig för att avskaffa systemet med två språkrör.
Kombinera detta med att Helldén och Stenevi står för olika politiska profiler och det bäddar för konflikt. Medan han vill se ett snävare fokus på klimatpolitiken eftersträvar Stenevi i jämförelse med honom en bredare politisk ansats. Något som väl i och för sig inte direkt framkommit så tydligt under det senaste året sedan riksdagsvalet; Miljöpartiet tycks snarare framstå som mer och mer radikalt i sin retorik, egentligen ända sedan man lämnade regeringen.
För ett parti som tappat rejält i både väljarstöd och medlemmar sedan 2014 bäddar ett sådant splittrat ledarskap inte direkt för en dans på rosor i arbetet med att återuppbygga väljarnas förtroende.
”Snarare än en nytändning för partiet framstår det som att man nu är på väg att att skapa interna sönderslitningar i stället.”
Det är mot bland annat den bakgrunden man har att förstå de senaste dagarnas tumult inom partiet. Innan pressträffen på torsdagen, där det var tänkt att Stenevi och Helldén skulle framträda tillsammans när valberedningen presenterade sina nomineringar, åkte Stenevi ned till Skåne i stället. Enligt hennes egen förklaring på grund av ett familjeärende, men enligt källor inom partiet som talat med SvD och Ekot ska det egentligen ha berott på att Stenevi rakt ut sagt att hon inte ville närvara med Helldén.
Under fredagen blev det sedan trots allt av en pressträff där de två framträdde gemensamt, men stämningen kunde väl knappt ha känts mer spänd.
Efter den senaste tidens rabalder där Stenevis ledarskapsstil har beskrivits som en ”toxisk toppstyrning” som orsakat flera tjänstemän ”stort lidande” är detta nya debacle knappast vad miljöpartisterna själva hade önskat sig.
Om Helldén väljs till nytt språkrör ser det ut som att partiet kommer ledas av en duo som både har spänningar mellan sig samtidigt som de politiskt drar åt olika håll. Snarare än en nytändning för partiet framstår det som att man nu är på väg att skapa interna sönderslitningar i stället.
