Annons

Välförtjänt, Jonas Sjöstedt!

Han ser verkligen ut att kunna avgå med flaggan i topp, Jonas Sjöstedt. Han har aldrig varit så populär som nu. Och det ungefär sedan han aviserade sin avgång som partiledare för Vänsterpartiet. Men det är alls ingen elakhet. De första registreringarna av hans stigande stjärna företogs innan han gick ut offentligt med sin avsikt. Det som startade den positiva trenden var hans beslut att gå samman med högeroppositionen för att tvinga regeringen till reträtt om Arbetsförmedlingen.
Ledare • Publicerad 4 februari 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Foto: Janerik Henriksson/TT
Annons

Jonas Sjöstedt är nu Sveriges mest populära partiledare. Åtminstone enligt färska siffror från opinionsföretaget Sifo. Trettiosex procent har ganska eller mycket stort förtroende för honom. Därmed har han knuffat ned Ebba Busch Thor, som har trettiofyra procent, från tronen. Att en vänsterpartist tagit sig till de nivåerna hör sannerligen inte till vanligheterna i Sverige.

Men riktig intressant blir det när man ser till de partiöverskridande siffrorna. Det handlar inte om två politiska lag vars supporters enbart ger pluspoäng till de egna partiledarna. Sjöstedt får höga förtroendesiffror även av de politiska motståndarna. De som skulle rösta på Moderaterna i dag har större förtroende för Sjöstedt än vad de har för både Annie Lööf och Sabuni. Sjöstedt har till och med lyckats uppbåda förtroende hos sexton procent av Sverigedemokraternas väljare.

I tider av politisk hätskhet och polarisering är det en överraskande ljuspunkt. De här högerväljarna dömer inte ut en politisk motståndare efter dennes ideologiska utgångspunkter. De ser till just trovärdigheten som sådan.

Visst, det är klart att det nog har något att göra med att Sjöstedt har valt att partiellt samarbeta med dem. Men nog får en viss optimism också tillåtas i tolkningen. Man kan gott och väl tänka sig att det handlar om respekt. Sjöstedt har valt att inte spela ett annat spel än att försöka genomdriva den politik han antar att hans väljare vill ha. Om det sedan sker i samröre med de politiska motståndarna så må vara.

Skillnaden mot januaripartiernas inställning är uppenbar. De spelar ett spel som väljarna aldrig bett om och som kortslutit formerna för hur svensk parlamentarism är tänkt att fungera. För dem handlar det om att sätta motståndaren, i det här fallet Sverigedemokraterna, i första rummet och sakpolitiken i andra i ett dunkelt dubbelspel.

Sådant bör inte vara respektingivande och är det av mätningen att döma inte heller. Lägger man partiprogrammen hos Liberalerna och Centern bredvid Moderaternas och Kristdemokraternas syns förstås ett borgerligt släktskap. Det var ju därför Alliansen en gång skapades. Men om Liberalernas och Centerns partiledningar väljer att strunta i sådana fundamentala förhållanden och istället låta beröringsskräcken med ett visst parti vara främsta ledstjärnan, då har man valt en väg som är i grunden oförutsebar för alla utanför partistyrelselokalen. Då är det inte konstigt om folk har lågt förtroende för partiledaren, den som skall övertyga alla om att allt är det skall.

Sjöstedts toppsiffror är ett sundhetstecken.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons