Vänstern kanske hoppas på förlust
Vad de reagerar på är olika tappningar av idén att Socialdemokraterna förlorar på januarisamarbetet. Att eftergifterna till Centern skadat förtroendet för partiet och att mer vänsterpolitik behövs, även om man inte kan samarbeta och behålla regeringsmakten.
Att det är bättre att vara renlärig i opposition än pragmatisk i regeringen är något som ofta hörs från partiernas ungdomsförbund. Men inom Socialdemokraterna har idén fått fäste även bland tongivande aktörer.
Majoriteten av befolkningen lutar i dagsläget till höger i många frågor. Att mer vänsterpolitik och en oppositionsroll för partiet hör ihop är en rimlig bedömning. Men man kan undra hur de tänker. Senast vänsterfalangen fick luft sammanföll med en av partiets största kriser i modern tid.
Håkan Juholt valdes till partiordförande strax efter katastrofvalet 2010. Trots att Alliansen förlorat sin majoritet skulle de regera i ytterligare fyra år. Juholt fick dock inte inte ens leda Socialdemokraterna i ett helt år.
En dokumentär av Tom Alandh som nyligen visades på SVT har dragit igång spekulationerna på nytt om vad som hände. Var Juholt en karismatisk vänsterledare som kunde vinna om bara han inte huggits i ryggen av partiet? Filmaren lyckades inte få ett knyst ur de ansvariga om vad det var som faktiskt hände, istället bjuds man med på att se på när Juholt lagar tilltugg till gäster i sin nya roll som ambassadör.
Politiska journalisten Göran Eriksson på Svenska Dagbladet (30/5) menar att Juholts eftermäle varit större än vad många tror. De som var inblandade i den interna maktstriden må förbli tysta men andra har öppet dragit lärdomar om vad som hände. Närmast nostalgiskt framställs numera Juholt som vänsterfalangens banerförare. Att han föll handlöst var en följd av att han saknade organiserad uppbackning. Idag ser dock situationen annorlunda ut.
”Att Magdalena Andersson, som tillhör högerfalangen, på senare tid har talat sig varm om skadliga skatter på kapital och sparande kan lika mycket se som en servering valfläsk inför det kommande valet som det är en köttbit som kastats till den interna oppositionen.”
Inspirerade av Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i Storbritannien drog Daniel Suhonen och Markus Kallifatides igång partiföreningen Reformisterna 2019 vars uttalade syfte är att dra Socialdemokraterna vänsterut. Att varken Sanders eller Corbyn var några framgångar verkar inte avskräcka. Reformisterna har växt till att bli den största föreningen inom partiet.
Att Magdalena Andersson, som tillhör högerfalangen, på senare tid har talat sig varm om skadliga skatter på kapital och sparande kan lika mycket se som en servering valfläsk inför det kommande valet som det är en köttbit som kastats till den interna oppositionen. Ekonomiska klyftor talar man gärna om, men att äventyra samarbetet med Centerpartiet är inte på kartan.
Löfven sitter kvar tills efter valet. Men vem som tar över är höljt i dunkel. Vad valberedningen kommer fram till beror på utfallet i nästa riksdagsval.
Om de rödgröna förlorar nästa höst kommer många påstå att man förlorat sin vänsteridentitet. Det är bäddat för ett rött inbördeskrig. Inte undra på att partiledningen låter desperat.
