Vapen i folkets händer

Förra gången svenska staten satsade på yrkesarmé tog det abrupt slut just i Växjötrakten. Gustav Vasas dyrt inhyrda tyska landsknektar krossades av Dackes bönder. Legosoldaternas bittra slut i de småländska myrarna hade lyckosamma konsekvenser. Statsmakten beslöt att satsa på folkuppbådet som grund för den militära organisationen.

Ledare • Publicerad 3 juli 2010

Sverige hamnade i en tradition som sedan antiken förknippats med medborgerliga rättigheter. Militärhistoriskt finns det en tydlig länk mellan medborgararmé och folkvälde, liksom en motsvarande mellan yrkeshärar och mer auktoritära styrelseformer. Indelningsverken, det äldre och yngre, delade egenskapen med värnplikten att de betonade folkets rätt till frihet. Vapnen fanns hos folket och därmed begränsades elitens makt.

Värnplikten har nu ersatts av ett yrkesförsvar. Socialdemokraten Peter Jonson som sitter i Försvarsutskottet kallar omställningen ett hafsverk. Jonson använder helt rätt ord. Ett ord som också kan användas för att beskriva hans eget partis försvarspolitik under de senaste 25 åren. Tyvärr tycks det ha funnits svenskt konsensus kring att försvaret fick omställas på ett hafsigt och oseriöst sätt.

I botten har saknats en politisk diskussion om varför vi har ett militärt försvar, vilka förmågor ett sådant måste ha, och hur det ska underhållas över tid. Omställningen har skett utan någon konkret idé om vi skulle ha i stället.

Värnpliktens avskaffande är ur många perspektiv en mycket stor förändring av det svenska samhället. Men det är inte en förändring som skedde denna vecka. Den har pågått under decennier, och begreppet värnpliktsförsvar har inte varit förankrat i några gripbara förband på flera år.

Vad som nu krävs är någon typ av långsiktig överrenskommelse om hur försvaret ska se ut i framtiden. Centrala frågor är hur folkförankringen ska vidmakthållas och helst förstärkas. En annan fråga är hur vi ska kunna krypa ur vårt eget militärindustriella komplex. Det vore önskvärt om vi övergick till en materiellförsörjning som dels inte svalde halva försvarsbudgeten, och dels faktiskt levererade grejer i tid. En sista viktig fråga handlar om relationen till NATO.

För att lösa ut dessa frågor på ett hållbart sätt krävs en samsyn mellan riksdagens största partier. Tyvärr är det just nu socialdemokrater och moderater som ter sig mest förvirrade i frågan. Uppenbarligen slits bägge partierna mellan äldre ideal och nya förutsättningar. Det finns ännu inget synligt slut på oredan i försvarspolitiken.

Försvarsmakten genomför just nu en kampanj som syftar till att vi svenskar ska börja diskutera försvars och säkerhetsfrågor. Om den är lyckosam kanske vi sedan kan påverka våra folkvalda underifrån. Liksom på Gustav Vasas tid är det inte säkert att de styrande sitter med de bästa lösningarna.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.