Annons

Vår globala täppa

Jordbruksmark skall inte användas till bostadsbyggen.
Publicerad 12 augusti 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Livsmedelstryggheten är ett ord man inte hör ofta. Och det är nog skönt, för börjar den ifrågasättas är det mycket som kan komma i gungning. Man vill gärna att livsmedlen skall vara tryggade.

Foto: Karl-Magnus Lundvall

Två ledamöter av Kungliga Skogs- och lantbruksakademien har på Dagens Nyheters debattsida i dagarna höjt ett varningens finger mot EU-kommissionens ambitioner för ökad ekologisk odling då den tar mer mark i anspråk än konventionell.

Annons

Det är en varning som på ett omedelbart sätt kopplar samman det lokala med det globala. I Sverige har det sedan millennieskiftet försvunnit ungefär niotusen hektar jordbruksmark. Istället för att producera mat har marken gått till väg-, räls- och bostadsbyggen. Det har i många fall gått på rutin, expansiva kommuner gör vad de kan för att ta vara på inflyttning och utveckling och då framstår jordbruksmark ofta, trots befintliga skyddsmekanismer, som en tillgänglig resurs. Den kräver också mindre markberedning än skogsmark.

Ser man på statistiken från Jordbruksverket är det också främst kring städerna på de stora slätterna i landet som denna typ av exploatering skett. Skåne, Västergötland och Östergötland står för en stor del av omvandlingen från matproduktion till boendemiljö. Till viss del får man ha respekt för att det i delar av landet är svårt att få plats om de vidsträckta fälten skall respekteras fullt ut.

Men sätts utvecklingen i ett globalt ljus är denna slentrianmässiga exploatering mycket märklig. Jordens befolkning växer och höga livsmedelspriser är en säkerhetsrisk som riskerar att bli gnistan för konflikter. Om EU dessutom skall ålägga sina medlemsstater att göra livsmedelsproduktionen mindre effektiv är det ännu mer angeläget att svenska kommuner ser till att värna jordbruksmarken.

Kommunerna i Kronoberg verkar ha förståelse för detta. Eller så beror den låga exploateringen, som inte mäts i andel av tillgänglig mark, på att länet har förhållandevis lite jordbruksmark. Mer iögonfallande är utvecklingen i Jönköpings län och kommun. Så sent som i våras meddelade den styrande majoriteten att man skall dra i nödbromsen för stadens expansion som hittills till stor del skett på jordbruksmarkens bekostnad. Det är på tiden, men exploateringen har redan gjort avtryck i statistiken: Jönköping har förbrukat mer än trehundra hektar odlingsmark på tio år. Det är tre gånger mer än kommunerna i Kronobergs län.

I Sverige duschar vi i dricksvatten utan att skänka det en tanke. Om hundra år är kanske även våra sjöar en värdefull ekonomisk tillgång på en global marknad. Det är inte en framtid som lockar, men vi måste ändå kunna ha den med i beräkningen. Att visa större omsorg om vår livsmedelsproducerande mark är ett sätt att visa förståelse för att världen blivit liten och sammankopplad: bevarad jordbruksmark här kan innebära bevarad regnskog där.

Det är naturligt att denna globala dimension inte dominerar tankevärlden för lokala beslutsfattare, det kan snabbt bli förlamande. Men det är angeläget att jordbruksmark inte blir en enkel lösning för kommuner som vill växa.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons