Vårda språket, vägra bajsvatten

OS i Paris och floden Seines dåliga vattenkvalitet får sägas vara droppen som fick bägaren att svämma över. Bit för bit har medier i Sverige anammat begreppet ”bajsvatten”. En sökning på termen ger femtiotusen träffar hos Google, och trenden är att det blir fler med åren. Rapporteringen från Seine blev ordets definitiva genombrott.

Det är inte så förvånande att ordet bajs tar sådan plats. Det är ett av de grundläggande för den tidiga barndomens tabun och humor. Trots att vi efter hand lär oss mer nyanserade synonymer, delvis för att kunna tala om saken utan att känna samma äckel, är det barndomens ord som ger starkast reaktion. Och det är förstås därför som medier så ofta väljer bort begreppet avloppsvatten.

För bara ett par dagar sedan (18/8) hade Dagens Nyheter rubriken ”Bajsvatten sommarens plåga –så kan det stoppas”. Ämnet var förstås reningsverk och annan VA-teknik. Artikeln hade gärna fått handla om att uppvärdera språkkunskaper, att se till att barn och unga får möjligheten till nyansering i sitt språk.

Vi behöver bli bättre. Ingen annan kommer att ta hand om svenskan om vi inte gör det. Och de som har språkanvändning som arbete behöver ta initiativet. Vänsterprofilen och diktaturromantikern Jan Myrdal beskrev 1968 i sin bok Skriftställning hur enklare svenska användes i undervisningen, arbetarbarnen gavs böcker skrivna med ”språkslamsor från ett dödat språk”. Och att de därmed var sämre rustade för att organisera sig. Han menade att det var ett sätt för de styrande att göra underklassen ofarlig.

Sådant är det inte så många som tänker på idag. Men det är svårt att se att språket inte sätter ramarna för tanken.

När man läser tyska får man ofta höra att det är mycket stor skillnad på språket i talad och skriftlig form. Romaner och tidningar har sina egna begreppsvärldar som måste erövras. Har man en tyskalärare från Tyskland kan man till och med bli avrådd från att närma sig tidningar innan man kommit en bit på vägen.

Så är det inte i svenskan. Hela språket finns tillgängligt från början. Eller snarare, ingen förmedlar att man kan behöva lyfta sig för att klara av vissa saker. Juriststudenters ystra möte med yrkets språkbruk är ökänt. Plötsligt är precision och nyans avgörande och det kan ta många år innan nyexaminerade jurister lyckas fila ned den språkliga särarten till något som utomstående kan ta till sig. Det är helt enkelt kul att få kvalificera sig till något.

Men tidningssvenskan behöver alltså bli bättre. Det kan inte vara så att bajsbrunt är den enda färgen på paletten. Det finns många alternativ som ofta ger bättre precision, men samtidigt mindre ryggradsreflex hos läsaren eller åhöraren. Varför kan vi inte unna oss lite distans? Är det avgörande för den svenska äktheten att språket utarmas?

Till den som envist svarar ja på den sista frågan kan jag bara anföra att avloppsvatten faktiskt innehåller mer än ofärdiga koproliter, det består nämligen av urin och toalettpapper också. Så bajsvatten är inte ens en rättvisande beskrivning.